Knasponny m.m.

Pluttskrutten har börjat rida och jag har nöjet att hänga med henne till stallet på ridlektionerna.

Jag kan inte rida och är inte alls hästvan, men det är så härligt att vara med henne och hästarna i stallet. Pluttskrutten väljer alltid samma ponny, en lite knäpp häst som har hudproblem så att den inte kan ha sadel och därför får Pluttskrutten rida barbacka varje gång. Ponnyn beter sig som en hund ungefär, otålig och lite busig och gör allt om den får godis. Men nu har jag börjat lära känna den här småknäppa ponnyn, jag riktigt längtar till måndagarna så att jag får träffa honom. Den dagen Pluttskrutten väljer en annan häst blir det panik eftersom vi inte lärt oss sadla + att jag bara förstår mig på knasponnyn nu.

Det är verkligen en annan värld att komma till stallet, antar att de flesta stall är speciella, men det här stället är iaf för mig något utöver det vanliga. Lite smågalen ägare, hon är som en häst själv ungefär och hela stället inrett helt ologiskt, men det är enormt fina hästar som har det jättebra. Och på något sätt är det välorganisierat mitt i röran.

Före ridlektionerna hänger vi en stund på mitt kontor, Pluttskrutten har inga problem att prata vara sig med de babbligaste eller de blygaste på kontoret, hon bara kör. På bussresan dit och hem sitter i och pratar eller kollar på hästbilder i min mobil. SÅ MYSIGT.

Nu måste jag skriva ihop ett uttalande till en tidskrift (som jag lovar att ingen av er läser) som ska verka spontant men såklart måste vara genomarbetat. Jag vill verka entusiastisk och trevlig utan att vara smörig eller töntig. Helt omöjligt.

God natt.