30 juni 2014

Nattsudd

Alltså jag vet inte.

Jag tycker min sömn svajar lite. Jag, som brukar alltid somna som en sten inom 10 minuter från det att jag lägger mig, har nu börjat ligga och noja över olika saker när jag egentligen bara ska sova. Alltså inte i timtal, men ändå irriterande länge. Igår nojade jag över att mitt operstionssår aldrig kommer att läka (ganska osannolikt eftersom det läkt jättefint hittills och det bara är 3,5 veckor sedan operationen). För att skingra tankarna lyssnade jag på en P3-Dokumentär (mitt favvoprogram) men lyckades välja den om Anna Lindh-mordet och blev (istället för lugn och trött) ledsen och skärrad för att jag började tänka på hennes söner och hennes man. Helt osmart.

Ikväll ska jag satsa på något odramatiskt som nattprogram. Jag återkommer.

29 juni 2014

M'eh

M'eh. Bara för att jag gnällde över all Alvedon jag ätit de senaste veckorna gör det mer ont i magen idag än på länge. Jag kan inte säga om det är snittet som gör ont eller något inne i magen. Saken är den att jag de senaste tre-fyra dagarna börjat äta mycket mer (dvs som vanligt), kanske beror det på det. Svårt att veta. 

Det är inte så att jag har ont så att jag måste ligga dubbelvikt eller gråter, inte alls, men sådär att allt jag måste/vill göra känns jättejobbigt. Dessutom har alla mina Simsfigurer gått och lagt sig och ska nu sova i fyra timmar så dem kan jag inte heller lattja med.

Ikväll kommer Lilla Räkan och Farmor och Farfar hem till oss. Yey!

Jagged little pill

Dassig uppdatering, so sorry, men jag paddlar på. Har förresten fått i mig nästan 100 alvedon på två veckor. Bra att det finns men lite läskigt när man tänker på det. Typ två nävar piller. Urk.

Har tyvärr börjat spela Sims, det tar ungefär all tid jag annars läser, kollar på teve, bloggar eller pratar i telefon. Hm. Lovar sluta snart.

27 juni 2014

Jerusalem tomorrow

Lyssnade på ett av sommarpraten härom dagen, just detta var inte det allra intressantaste kanske, men sommarprataren ifråga spelade "Jerusalem tomorrow" med Emmylou Harris. Hade inte hört den innan, men är helt såld på den nu. För det första är jag lite förälskad i Emmylou, för det andra är den här låten så vemodig och sorglig så att jag inte kan sluta lyssna.

https://m.youtube.com/watch?v=LkmDooQC6UA


26 juni 2014

Papillon

Ni vet ju att jag älskar fjärilar. Särskilt grejer med fjärilar på. Idag snubblade jag över ytterligare en fjärilströja som jag också köpte.


Detta måste få ett slut kanske ni tänker, men så tänker inte jag. Jag tänker ju mer, desto bättre. 

Kände mig piggare än på länge idag. Tog en promenad och lunchade med en vän. Sedan fick jag skitont i magen och insåg att jag inte tagit ngr värktabletter. Så då fick jag göra det. Tacksamt att det finns. Nu kaffe och vila.





25 juni 2014

23 minuter

Idag gjorde jag det. Tog mig samman och släpade mig till gymmet för att cykla på motionscykel utan motstånd. 

Jag kan berätta att det tog 23 minuter att cykla bort 100 kcal. Det var det segaste och tråkigaste jag varit med om. Tror man förbrukar 60 kcal per timme om man sitter stilla. Inte för att detta handlade om att bränna kalorier, utan om att jag ska röra på mig trots snittet och bla bla MEN jag ville egentligen bara förklara hur evinnerligt segt det var och att jag längtar efter löpning igen.

Hälsade på PT-Harry på gymmet. Han verkade bli glad av att se mig. Short time set back on the long term goal, eller hur?


Jamen god morgon

Okej. Jag höll mig vaken genom hela filmen. Grinade tre gånger. Till Hunger Games alltså. Och jag har läst böckerna så jag visste vad som skulle hända. Borde kanske söka hjälp.

Vaknade till vid nio imorse och möttes av detta.


24 juni 2014

Fjä-kon är min

Lilla Räkan blev kvar i Norrlandsstugan och M är borta ikväll. Så nu, när Pluttskrutten och Skorpan somnat, är det jag som regerar över fjärrkontrollen.

Håll tummarna för att jag håller mig vaken genom filmen. (Sov uselt inatt och vaknade före fem imorse så det är inte givet.) 


23 juni 2014

Ocoolt

Ibland saknar jag kicken jag fick av olika saker när jag var ung. Av simhoppet, av cykling eller skidåkning i (för) hög fart, av att dygna med kompisarna, göra saker på egen hand och testa mina gränser.

Nu för tiden för jag mycket sällan den typen av kickar. Av jobbet då och då. En släng av runner's high ibland. Men mycket sällan det där totala adrenalinpåslaget som är så underbart. 

Nu när jag har en massa restriktioner efter operationen blir det inte några kickar över huvud taget. Det är faktiskt segt.

Det närmaste jag kommit en adrenalinrush på väldigt länge var när jag nyss hittade en oöppnad 200grams salmiakchoklad i min väska. Då fattar ni hur ocoolt jag lever just nu.


22 juni 2014

Midsommar

Vi är i Norrlandsstugan några dagar. Det är jätteskönt, kravlöst och avkopplande. Uppkopplingen (eller mottagningen, jag vet aldrig vilket det är) är i princip obefintlig, vilket alltid är frustrerande först men väldigt skönt sen. (Just nu är vi i närmaste tätort, där finns både wi-fi och lekplats.)

Vi har firat midsommar med släkten, det är osannolikt vackert här i midsommartid. Vädret har inte stått oss bi, temperaturen har pendlat mellan åtta och tio grader, med regnskurar då och då.

Men trots det har vi lyckats riva av dans runt midsommatstången, utomhuslekar, grillning och midnattssol. Några av oss har också hunnit bada. 


18 juni 2014

Vila lite bara

Hörni. Tänkte testa att besöka gymmet idag. Enligt en fysioterapeut jag pratat med kan/bör jag gå på löpbandet och cykla på motionscykel utan motstånd (exakt hur tråkigt låter det?).

Men efter att först ha promenerat till Konsum och hämtat ut paket (faktiskt Skorpans födelsedagspresenter - ibland är jag tidigt ute) och sedan gått till Vårdcentralen och fått en spruta och nytt förband är jag så trött så jag tror jag måste blunda lite istället. Snark.

17 juni 2014

M'eh

Kände en stund här på morgonen att jag nästan var som vanligt igen. Men så började jag grina när jag hörde skidåkaren Johan Olsson berätta i en intervju hur mycket hans fru Anna ställer upp för honom.

Det är ju fint förstås men ingen anledning att böla kan jag tycka. I blame the smärtstillande.

Här är en fin låt som ni borde lyssna på tycker jag. Robyn i kombination med Röyksopp äger.

http://m.youtube.com/watch?v=DxmncVPYRco

16 juni 2014

Onytta

Det här med att vara sjukskriven är ju ett heltidsjobb. Idag har jag gått en vända fram och tillbaka till förskolan, två vändor till vårdcentralen och en sväng till Apoteket. Och sedan köpte jag ägg. Allt detta tog mig sex timmar sammanlagt och sedan var jag helt slut.

På vårdcentralen tog de bort stygnen (eller agraffer som jag har lärt mig att det heter, ser ut som häftklamrar). Tycker att det såret/ärret ser ännu läskigare ut utan klamrarna i. Turligt nog satte sköterskan på ett förband så slipper jag se det ett tag till.

Var tvungen att meddela jobbet att jag kommer tillbaka senare än vad jag trodde från början. Det kunde ju inte jag veta, men det var lite jobbigt att berätta det. Självklart är det en massa kul och spännande grejer som pågår på jobbet och alla projekt är underbemannade. Men just skulle jag inte göra någon direkt nytta. Jag är rädd att jag snarare skulle vara till onytta.

14 juni 2014

Heja Harry!

Deppar lite över att jag inte kan springa på flera månader och att den pyttelilla styrka jag kämpat mig till med PT-Harrys hjälp snart är borta med vinden. Lite fånigt, men jag känner iallafall så.

Messade PT-Harry förut för att gnälla av mig och för att kolla om han har tid och lust och ork att ta sig an mig i höst. Såhär svarade han: 

Of course I'll have the time to help you get back to where you were and beyond. That's my job. It's just a short term set back on the long term goal! Chin up! 

Vad ska man säga? A short set back on the long term goal. Rätt kille på rätt jobb, eller hur?

13 juni 2014

Hemma ultrabäst

Jag är hemma igen. Helt underbart. Hemma bäst är bara förnamnet.


(Alkoholfritt. Inte för att jag trodde att ni trodde något annat men jag ville iaf klargöra det.)



11 juni 2014

Avdelningskompis

Mötte just en man från sjukhusets gastroavdelning, som kom till sjukhemmet idag.

Han har gjort en liknande operation som jag, fast mycket större och mer avancerad och dessutom opererat bort en tumör. Man kan säga att jag hade ett förstadium till hans åkomma. Han väntade på provsvar om tumören var malign eller inte men verkade glad och positiv. Jag började nästan gråta när jag återigen insåg vilket flax jag hade som upptäckte cystan. Att jag inte istället om 10, 20 år behöver upptäcka en tumör.

Det är omöjligt att veta varför ens öde blir på det ena eller andra sättet. Men jag är så tacksam för att det blev såhär för mig nu. Undrar ibland om jag kan göra något för att återgälda det.

Linjen mellan frisk och sjuk är så tunn. Inte tänka för mycket nu, Plastmamman.

Paradisstrand, vemod och längtan

Haft en bra dag på rehab (gillar det ordet). Vilat. Har ofta svårt för det eftersom jag är så rastlös. Pratat i telefon, mejlat och messat till en massa snälla.

Ibland undrar jag om morfinet gör mig ännu mer vemodig än annars, för jag grinar åt en massa saker hela tiden. Och så drömmer jag så konstiga saker. Inatt drömde jag att jag var på konferens med jobbet vid en paradisstrand och att jag inte lyckades bada en enda gång, det var alltid möten eller så hade jag inga badkläder eller nytvättat hår. Jättestressigt i drömmen. Men helt poänglöst. Å andra sidan vill jag inte ha ont heller och det smärtlindrar ju bra.

Fick en bild på Pluttskrutten och Skorpan idag som M skickade, den fångar verkligen deras personligheter, jag kan inte förklara riktigt. De har valt kläder själva och ser inte kloka ut och just därför är de så underbara. 

10 juni 2014

Rehab

Först igår som jag började fundera på att det finns en värld utanför avd K74.

Var med rumskompisen Johan i Pressbyrån på sjukan och köpte godis (fick ont i magen av fem bitar, har så tappat stinget). Kändes som att jag varit på månen en vecka när jag såg så många vanliga människor (dvs utan landstingskläder och inte sängliggandes).

Blev idag remitterad och flyttad till ett sjukhem, jätteskönt att lämna sjukhuset och jätteskönt att mellanlanda här. Sjukhemmet är rena lyxhotellet jämfört med sjukhuset (som inte var hemskt på något sätt). Visste inte ens att detta fanns förut. Vi lever ändå i ett fantastiskt samhälle.

Längesedan jag kände mig så svag. Vill vara hemma och ta hand om familjen och tycker det är bedrövligt att jag inte orkar och att M måste dra lasset själv. 

Längtar tillbaka till mitt vanliga liv. Turligt nog är jag snart där igen.

Ska strax på en organiserad 500meters-promenad. Känns konstigt att jag sprang tio kilometer för precis en vecka sedan.


8 juni 2014

Action

Klagade ju på frånvaron av action igår, jag tar tillbaka det nu. Igår gick allt på högvarv.

Först var M och barnen här. Det var så härligt att träffa dem, de verkade också glada men lite spända tror jag. När vi fikade dristade jag mig till att äta en Piggelin (om glassen vore smält är den ju flytande tänkte jag), kändes extremt busigt.

Väninnan J var här med vackra blommor och ett litet sjukhuspaket.


Igår togs min ryggbedövning bort (lite tidigare än ursprungligen planerat). Det var överhuvudtaget inte kul. Jag har inte haft nämnvärt ont hittills men nu fick jag så ont att jag låg här och grinade fast jag fått ganska mycket morfin. 

Min nya rumskompis Ulf, 76, sa till en sköterska att hjälpa "den stackars flickan" så då fick jag morfin intravenöst. Då lugnade det dig men jag hade ändå så ont att jag inte somnade förrän vid 3 på natten Och halv 6 tar de alltid blodprov. Suck. 

Idag är det bättre än igår förstås men detta var ett riktigt bakslag. Jag fattar att det måste funka såhär, att man inte kan gå med bedövning i flera veckor. Men lite surt är det.

Stapplade iaf några hundra meters promenad idag. 




7 juni 2014

Update

Svårt att rapportera från sjukan. Det är ju inte så att det händer så mycket här direkt. 

Jag är såklart mycket piggare och har blivit av med de flesta slangarna. Igår fick jag morfin för första gången i mitt liv. Usch, ingen joyride direkt. Jag blev helt svettig, vimsig och ultratrött. Ringde M och sa en massa konstiga saker. Idag fick jag halva dosen och blev bara halvdåsig, halvvimsig och halvsvettig. Alltid något.

Inspirerad av min avdelningskompis Ulla har jag tvättat håret i handfatet (gick sådär). 

Jag måste också upprepa hur snälla alla sjuksköterskor är. Jättegulliga verkligen. Hjälpsamma och omtänksamma.

Har fått låna Bea Uusmas bok om Andrées polarexpedition av min rumskompis (en f.ö. genomsympatisk person). Gillar boken, spännande och välskriven. Och snygg, synd att jag inte kan behålla den.

Måste läsa vidare, så hej då.



5 juni 2014

Post-op

Ok. Nu är jag opererad.

Tack ALLA ni som skickat hälsningar, ringt och tänkt på mig. Det gjorde mig verkligt glad, in i själen glad, jag hoppas ni förstår det.

Personalen här är så duktig, engagerad, empatisk. När jag var orolig inför ryggmärgsbedövningen var det en doktor som höll mig om axlarna, sa att hen och kollegan är väldigt erfarna och att jag fått ett superproffsigt kirurgteam. Alla hälsade och tog i hand (liiite absurt faktiskt att ligga naken och bedövad i en säng och hälsa på fem-sex rymdvarelser). 

Hade lovat Bossen att säga "f**** fat handgranat" innan jag sövdes, men hann inte. Nedsövningen var som att släcka en lampa, läkaren sa "nu söver vi", jag kände att någon höll min hand, jag tog två andetag i masken och sedan var jag borta. Märkte inte ens att det blev svart. Vaknade tre timmar senare av att någon ropade mitt namn och att jag var helt intrasslad i en massa sladdar.

Alla har verkligen varit urgulliga. Det var helt lugnt igår, jag sov, marathontittade på teve, marathonlyssnade på radio, sov igen. Idag har jag fått sitta i en fåtölj (känns som en seger) och gå 2 x 50 meter i korridoren. Med droppåse och kisspåse och blodpåse. Ser inte klokt ut.

Har också blivit flyttad till en vårdavdelning (från post-operation) och delar rum med en kille som har en sjukdom som självförstör hans lever. I förrgår blev jag vän med Ulla som har en tumör i magen. Jag är, igen, så tacksam över att jag hittade skräpet i tid. (Ulla dök upp på samma post-op-avdelning där vi sen låg och ropade till varandra över skärmen.)

Fick förresten dricka vad jag ville idag. Slog till på kaffe, proteindrycker, kräm och havremjölk. Hade längtat efter kaffe ända sedan jag vaknade igår.



Måste också delge er en bild på de ultrasnygga trosorna jag har på mig.





3 juni 2014

På plats

Cysteländet tas bort imorgon, har därför skrivits in på sjukan idag. Mycket märklig känsla, sitter och skickar jobbmejl och dricker kaffe men befinner mig på en vårdavdelning bland en massa sjuka. 

På vägen till pendeltåget köpte jag en fjärilströja.


Snygg va? Jagade också genom affärerna runt Skrapan i jakt på ett par tofflor. Höll på att köpa ett par Rockport för 600 kr men besinnade mig och slog till på ett par badskor för hundralappen. Sen hängde jag på Juiceverket. Deras juicer är mitt nya knark!!! 


Och nu är jag här. Hittills är alla mycket proffsiga. Bara snälla sjuksköterskor. Och vet ni vad det bästa är? Jag har fått en sal med bara en säng i (dvs min säng). Det har nästan varit min största oro, att ligga i en sal med andra som är sjuka, har ont, snarkar, låter. Så bortskämt av mig men det är sanningen. Så skönt.

Jag är så tacksam att jag lever i ett land med proffsig och bra sjukvård för alla. Tycker vi har anledning att vara stolta! 



2 juni 2014

Allätarbingo


Fick den här av en veggobekant, att ha i fickan och kryssa i när man får förutsägbara/fördomsfulla kommentarer. Kanske dålig veggohumor men jag tycker det var kul :)


1 juni 2014

MCN

Ni som läser mina inlägg uppmärksamt har säkert förstått att det är något på gång som jag inte kunnat/velat skriva om men som ändå ockuperar mina tankar. Anledningen till att jag legat lågt med det här är att jag behövt prata med de närmaste innan jag tutar ut det i bloggen. Men nu har jag gjort det så därför vill jag skriva några rader.

Jag har lyckats med konststycket att få en cysta i magen*. Sammanfattningsvis är det inget allvarligt, jag är inte sjuk men eländet måste bort för att det finns långsiktiga risker med att ha den kvar. Efter lång väntan har jag nu fått en operationstid till nästa vecka, den kan fortfarande ställas in eftersom detta inte är akut. Men jag hoppas verkligen det blir av.

Sjukvården är förresten jättebra, alla är jätteproffsiga och empatiska och snälla. Kom ihåg det när någon gnäller och klagar. Specialistläkaren jag träffat är så bra så jag funderar på att skriva ett brev till honom sen.

Jag är så glad och tacksam för att jag upptäckte detta i tid, för att det inte är allvarligt, för att allt blir som vanligt sen, för att detta är en baggis för kirurgerna att fixa. Det var några veckor jag var lite orolig faktiskt. Eftersom både Pappan och Mammans man gått bort av cancer i magen blev jag ganska skärrad av att känna en knöl i magen.

Jag lovar uppdatera så småningom.

*Ni som är medicinskt intresserade kan googla "mucinös cystisk neoplasm" eller "MCN". Man får typ tre träffar, inget superpoppis ämne på nätet tack och lov.