30 november 2013

Socialt

Jamen hallå. Har några med mina mått mätt översociala veckor. Jättekul förstås, jag vill minnas att jag innan barn och ålderdom alltid brukade "göra något" fredag och lördag kväll samt gärna någon vardagkväll också.

"Något" var alltid restaurang, bar, bio, fest. Ganska najs egentligen. Nåväl. Torsdagens jobbmingel var jättetrevligt, jag gick när mina gäster gick, så det blev inte galet sent tack och lov. Igår rep.middag med Bossen och två tyska advokater, de var ganska lättpratade men braggade lite för mycket för min smak. Dessutom var Lars Winnerbäck på samma restaurang så jag tappade fokus lite grann. Hade god lust att tacka Lasse för senast (Hovet), men hoppade det. Skönt för Lasse kanske.

Har varit lite otålig och stirrig idag, men tänker skita i det för nu ska jag strax på konsert. Jenny Wilson på Berns. Med RaraK. Det blir fina grejer det. Kanske hakar jag på en inflyttningsfest sedan, det beror lite på vad Tant orkar.

27 november 2013

Speedy

Jag har - tror jag - en riktigt arbetstopp. Anledningen till att jag inte är säker är att det var så otroligt länge sedan det var så att jag har glömt hur det känns. Och när jag tittar på min tidsredovisning de senaste dagarna/veckorna ser det ju inte så där värst imponerande ut. Därför är jag rädd att det inte är så att jag har särdeles mycket att göra utan misstänker att det är jag som är ineffektiv och har glömt hur det är när saker går slag i slag. Jag är helt ovan att ha två möten efter varandra utan paus och sedan dessutom tvingas leverera någonting på kort varsel. Är detta åldertecken?

Men iallafall. Jag ägnar en ganska stor del av min arbetstid att med att fylla på alternativt möblera om i min att-göra-lista. Idag gick det så långt att jag var tvungen att gömma att-göra-listan för mig själv för att öht komma igång med något.

Hur som helst, det är roligare att vara lite uppvarvad än comatose. Imorgon är det dessutom ett mingel på jobbet som jag både vill och inte vill gå på. Vill för att jag bjudit dit några kompisar som jag verkligen vill träffa. Vill för att jag har en ny klänning som jag gärna inviger. Vill inte för att vi alla är beordrade att stanna tills den sista gästen gått och jag är gammal och trött och borde få slippa tycker jag. Vill inte för att jag också jag också vara hemma och äta pannkakor med barnen. Svåra bekymmer.

En annan sak. Funderar på att byta bloggportal. Igen. Skulle ni orka hänga med en gång till?

26 november 2013

Var dag ny

Har lyckats ta mig ur mitt neggo i söndags. Men har trots detta just nu lite svårt att få ihop viljan att de timmar jag inte är på kontoret (1) vara hemma med familjen, (2) träna/slösurfa/läsa en bok/kolla på teve, (3) delta i jobbrelaterade aktiviteter som jag både vill och till viss del måste göra och (4) träffa en väninna då och då.

Pratade en stund med Finkollegan igår, som sa att hon också slits mellan de här sakerna. Sedan sa hon att veckorna innan jul alltid är extra fulla av nöjen och plikter och viljan till olika saker. Och jag tror hon har rätt i det.

Nu är det som det är med de här sakerna. Ska retirera till min var-dag-ny-strategi och ta en dag i taget.

24 november 2013

Brrrr

Det finns bättre och sämre dagar som ni vet. Denna dag går iallafall inte till historien som min mest harmoniska.

Har lyckats göra M besviken, har lyckats göra en vän besviken. Eller två vänner faktiskt. Åkte till jobbet en sväng, fick inte alls det gjort det jag ville. Resten av familjen var i badhuset så de slapp iaf min dåliga karma.

Min huvud är fullt av logistikproblem jag inte kan lösa. Har en överfull vecka framför mig, eg en massa roliga saker men har inte lust med någonting. Just nu önskar jag mig några helt blanka dagar utan en enda inplanerad aktivitet, utan möten, deadlines, krav eller förväntningar.

Lycka till, Plastmamman.

23 november 2013

Veckan

Igår var jag med Finkollegan på Lars Winnerbäcks konsert på Hovet. Riktigt riktigt bra! Han var verkligen generös, körde över en och en halv timme non stop. Nya skivan är super tycker jag, fast väldigt deppig.

Tror Finkollegan var nöjd också. Eller jag vet.

Detta har varit en riktigt intensiv vecka: radiointervjun, tjänsteresa, föredrag, kvällsjobb. Och så Lars W och hänget  med Finkollegan som belöning.

Nu står jag i lekparken och fryser. 

20 november 2013

Radio-aftermath

Sitter på tåget norrut.

Jag åker så väldigt sällan på tjänsteresa, så det är alltid lite högtidligt när det väl sker. Jag blir lite barnsligt uppspelt av packandet och resandet och att bo på hotell. Men den här gången hade jag i ärlighetens namn hellre stannat hemma. Jag har jordens backlog på jobbet, bl.a. en (för mig) urknepig sak som jag måste prestera till på fredag och som jag inte börjat på. Dessutom bråkade jag lite med både Lilla Räkan och Pluttskrutten igårkväll och det känns inget kul att åka iväg från dem då. Fast Lilla Räkan och jag messade lite imorse, så det verkar som allt är ok.

Men. Slutgnällt. Den delen av tjänsteresor som inefattar service av typen frukost som andra lagat, taxi och fri wifi har jag inget emot. Helt oväntat ingick frukost på tåget. Tack tack.

Har fått jättefina reaktioner på min premiär i etern igår. Jag är glad att jag gjorde det och det verkar som att också andra än jag själv förstår vad jag menar. Har funderat lite på det panelen sa, dels att man bör försöka undvika att skapa konkurrenssituationer och lojalitetskonflikter i bonusfamiljer, dels att olyckskorparnas kraxande som jag försökte beskriva kanske kan bero på egna misslyckanden och avund. Kanske är det så? Jag har aldrig förstått varför många för mig perifera bekanta inte kan sluta betona att Lilla Räkan är mitt bonusbarn (som att jag inte visste det) och hur svårt och krångligt det "är" att vara bonusförälder och att vår relation inte kan vara äkta på samma sätt som "riktiga familjeband". Ska försöka fundera i de banorna, att det kanske är egna dåliga erfarenheter som andra vill ha bekräftelse på. Men håll med om att det är snurrigt?

ps. Till undvikande av missförstånd: Ni som står mig nära, ni vet vilka ni är - ni säger aldrig sånt här. Kram till er! Jag pratade lite med Bästa Grannen om det här i helgen som mental förberedelse för radioprogrammet och hon reagerade helt förvånat, typ "VA?, säger människor så?". Och hon jobbar ändå med krisande familjer och vårdnadsutredningar.


19 november 2013

Jahapp

Jahapp, det var min radiodebut.

Jag var ganska nervös, men tror inte det märktes så mycket. Har lyssnat på det en gång nu, tänk att ens röst är så väsensskild från hur man själv uppfattar den (eller är det bara jag?). Iaf, jag tyckte jag gjorde okej ifrån mig. Väldigt snälla kommentarer från terapeuterna i panelen också.

Här är en länk om ni vill lyssna. Jag hörs ca 7 minuter in i programmet. Ni som inte känner mig får nu höra både mitt förnamn och hur jag låter :-)

18 november 2013

Plastmamman snart i din radio

Ehum. Nu är vi där igen. Jag tänker att jag ska göra något nytt och okänt och läskigt för att det är viktigt och att jag kanske rentav lär mig något på kuppen och sedan precis innan det ska ske vill jag inte riktigt.

Men. Imorgon smäller det. Jag ska vara med i radioprogrammet "Kropp och själ" i P1, som ska handla om bonusföräldraskap. Direktsänt telefonväkteri, med en barnpsykolog och en familjeterapeut i studion. Jag hade en massa bra anledningar till att jag tackade ja till att vara med (t.ex. att ämnet ligger mig så otroligt nära och att jag har en önskan att föra ut några av mina erfarenheter), men nu känns det lite läskigt faktiskt.

Men okej. Ni som vill höra mig darra på rösten i direktsändning kan ratta in P1 imorgon klockan 10:00. Ni som vill höra mig darra på rösten i repris kan göra det natten mot torsdag klockan 00:02 och på lördag klockan 15:03 (också i P1). Eller i poddradion eller i SR-appen och överallt.

Har en massa bra saker jag skulle vilja säga imorgon. Men kan hända att jag får jag hjärnsläpp och glömmer alltihopa. Gaaaah.

17 november 2013

Tjejhelg

Lilla Räkan och M är bortresta den här helgen. Jag gillar egentligen att dela upp familjen ibland, men tycker att detta var lite när inpå höstlovet, då vi också delade upp oss.

Men, Pluttskrutten och Skorpan och jag har haft det jätteroligt så långt. Lilla Räkan och M också, utgår jag ifrån. Igår var vi i badhuset (riktigt roligt, de fastnade verkligen för vattenrutschkanan, som jag också älskar) och lunchade sedan på stamfiket (bryggkaffe, café au lait-koppar från 80talet, inga kreditkort, inga konstigheter). Senare på eftermiddagen var grannbarnen så snälla och lekte med Pluttskrutten och Skorpan så att jag och Bästa Grannen kunde ta en joggingtur. Bästa Grannen bjöd på fika efteråt, så vi blev kvar hos dem i flera timmar. Så härligt med grannumgänge.

När Pluttskrutten och Skorpan somnat plöjde jag 2,5 avsnitt av Homeland (somnade tyvärr mitt i det tredje) samtidigt som jag vek tre Ikeakassar tvätt och tryckte i mig vårt godisförråd.

Kände mig bakfull när jag vaknade imorse. Helt märkligt, eftersom jag inte drack en droppe igår. Men, men. Snart drar vi till dansskolan.

15 november 2013

Motigt och bra

Finkollegan fyller år idag. Hon har och har haft en riktigt tuff höst och fick en tuff start också på sin födelsedag. Jag vet att det ordnat sig, att kvällen blir bra och att hon blir ordentligt firad precis som hon förtjänar och behöver. Hon kan verkligen behöva en paus från det motiga och besvärliga i sitt liv. Lite nöjd är jag att jag köpt en riktigt bra present till henne. Dessutom är det en present till mig också för vi ska gå Lars Winnerbäcks konsert på Hovet, hurra hurra hurra.

Som jag redan klagat på här har den här veckan varit urjobbig sett till arbetsbelastning och förskolelogistik jämfört med tillgängliga timmar och planeringsförmåga. Nästa vecka blir bättre eftersom Mamman och B är tilbaka från sina resor så det blir lite ordning på logistiken men också stökig för jag ska till Sundsvall två dagar.

Har dessutom tyckt att det varit lite motigt på jobbet, både rent prestationsmässigt och socialt. Men idag kunde jag faktiskt fira två små framgångar, dels var en av herrarna med ganska svajigt temperament glad och nöjd med en sak jag gjorde, dels styrde jag en sak i hamn som varit jätteseg och frustrerande. Både motparten och vår klient är ganska jobbiga, klienten är en sådan som ringer åtta gånger och mejlar på tio minuter om man inte svarar. Klienten har inte tyckt att min strategi varit så bra men vet ni vad? Jag fick rätt! Ha.

M och Lilla Räkan reser bort i helgen, så det blir simhallen, dansskolan, Dunderklumpen och lördagsgodis för hela slanten. Ska se om grannbarnen kan passa Pluttskrutten och Skorpan en stund så jag kan jogga en sväng och kanske handla rentutav. Och så ska jag ladda för utmaningen på tisdag. Jag lovar att outa den snart.

13 november 2013

Boy You Owe Me

Jag ligger som bekant lite efter med väldigt många saker. Musik t.ex.. Igår hittade jag en skiva som Ebba Forsberg, en av mina favvosångerskor, spelade in 2006.

Är redan typ förälskad i hennes Cohenskiva och blev så glad när jag hittade en ny låtskatt. Har nu bölat till "Boy You Owe Me" i stället för att skriva på det avtal jag trodde jag hade en vecka på mig att skriva men som visst ska vara klart fredag lunch (innan dess ska jag också skriva ett jättememorandum och skriva klart en rapport, gå på Pluttskruttens och Skorpans utvecklingssamtal och kanske sova iallafall några timmar). Ok, omständigheten att min jobb- och barnlogistik nu är så kass som den bara kan bli kan ha bidragit till bölandet. Men lyssna på låten. Den är ju så bra.

Strax ska jag jobba lite. Strax.

12 november 2013

utmaning

Igår hämtade jag Skorpan och Pluttskrutten och deras kompis Fifi på förskolan kl 15. Fick pyttelite gjort på kontoret innan hämtningen och pyttelite gjort på kvällen efter att småttingarna lagt sig.

Därför har jag idag open end, dvs. jag kan vara kvar på kontoret så länge jag vill. Jag har varit här i drygt nio timmar och har hittills gjort mindre än vad jag gjorde på fyra + två timmar igår. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Lunchade med Finkollegan idag. Jag har känslan av att vi båda tappat lite av vår vanliga schwung. Man kan inte vara topp jämt, jag förstår det, men det är roligare när det är full fart, medge det.

Antog idag en utmaning som heter duga. Lyckas jag bra är det jättekul, lyckas jag inte blir det aspinsamt. Plastmamman goes public kan man säga. Jag lovar att berätta mer när det närmar sig.

10 november 2013

släkt

Igår firade vi Lilla Räkans 13årsdag med släktkalas. Eftersom det är tre släkter inblandade och både Ms och Lilla Räkans släkter är ganska stora resulterade en kaffebjudning för de allra närmaste i att vi var 20 personer.

I grunden är det jättehärligt att vi har en så stort skyddsnät eller var man ska säga. Så många människor som står oss nära och är snälla och generösa. Jag tycker också att det på många sätt är enklare att umgås i släktsammanhang om man är många än om man är tre, fyra, fem. Det blir lite enklare med stora grupper, man kan glida in och ur konversationer, orkar man inte prata om en viss sak är det ganska enkelt att styra om samtalet. Men det är som att jag inte riktigt kan vänja mig vid hur många vi är. Jag är uppvuxen med en pytteliten släkt, ränderna går aldrig ur. Jag blir förvånad varje gång. Och helt slut kan jag berätta.

Men en sak ska ni veta, jag är så innerligt glad att jag brutit kedjan av ettbarnspolitik som rådit tre generationer före mig*.



*Det låter kanske lite drastiskt, jag vet att mina släktingar i tidigare led ville ha syskon till sina barn. Som bekant kan man inte planera allt här i livet. Vi bestämmer oss inte för barnlöshet, ofrivilligt singelskap, skilsmässor, dödsfall eller annan skit vi drabbas av. Men jag är iallafall glad att jag välsignades med tre barn i familjen.

6 november 2013

blev inget

Blev ingen mer uppdatering igår, jag hamnade i matkoma efter bearnaise-middagen (toppad med Tax-Free-M&Ms från Ms och Lilla Räkans Teneriffaresa). Dessutom vet jag inte riktigt hur jag ska förklara mina tankar kring tiden med Lilla Räkan. Jag blir sådär varje gång någon av barnen fyller år - nostaligsk, tänker på första mötet osv. men har sen svårt att förklara vad jag menar.

Men strunt detsamma, Lilla Räkan verkade ha det jättebra igår, han fick fina presenter och önskemiddag. På lördag firar vi med släkten ("bara de närmaste" = 18 personer).

Idag har jag irriterat mig på minst tre medarbetare. Förmodligen är det fel på mig eller iallafall på mina förväntningar och inte på dem, de flesta gör ju så gott de kan (<- fast ibland undrar jag om det verkligen är så). Dessutom fick jag ställa in middagen med några universitetskompisar till förmån för en rapport som måste levereras ikväll/inatt. Turligt nog skriver jag den tillsammans med kollegan J (som inte är en av dem jag stört mig på idag).

Imorgon är det lyktfest i lekskolan. Det blir jättehärligt.

5 november 2013

Tonårsräka

Lilla Räkan fyller 13 år idag. Så många tankar om vår tid tillsammans i mitt huvud. Lovar uppdatera sen.

Tror han hade en bra morgon, kanelbullar och sång och presenter och teckningar. På väg hem till födelsedagsmiddagen nu. Det blir entrecote/falafel, klyftpotatis, bea. Och sedan chokladpudding.

Helt enligt tonåringens önskemål.

Regnet

Säga vad man vill men jag fick ändå fatt i ett snyggt paraply idag.


3 november 2013

Söndagssummering

Tycker jag lyckats rätt bra med logistiken den här helgen. Eller, det är snarare snällisarna i släkten som ordnar så att allt blir smidigt och behagligt.

I fredags var vi ju hos farbror J och svägerskan M, fick galengod middag, Pluttskrutten sov över. Igår hängde jag med Skorpan tills Pluttskrutten fick skjuts hem (Skorpan var så glad att hon hoppade upp och ner och rusade ut på gården för att möta Pluttskrutten). Sedan åkte vi direkt till min (ingifta) kusin H och hennes familj där vi fick fika, gosa med deras tvåmånaders lilla söta supergosiga bebis C (som ser ut som sin pappa fast i miniformat). Pluttskrutten och Skorpan lekte och lekte och lekte med storebröderna ända tills vi fick frågan om vi ville stanna på middag. Ibland lyckas man. Så, ett lass hemlagad pizza senare fick vi skjuts hem. Efter att Pluttskrutten och Skorpan somnat åt jag upp allt godis vi köpt till "bus eller godis"-besökarna som vi missat och såg tre avsnitt av "Homeland".

OMG. En superhelg. Enda nackdelen är att jag ätit alldeles för mycket i förhållande till min aktivitetsnivå (som varit noll). Men det är ju självförvållat som bekant.

Ha en fin söndag på er.

2 november 2013

Skorpan och jag hänger

Det är så ovant att inte hela familjen är samlad. Lite skönt men väldigt tomt och ensamt också. Igår hämtade jag Pluttskrutten och Skorpan hos Mamman, vi åkte direkt hem till farbror J och svägerskan M och lilla Ju-Ju.

Jag har nog aldrig träffat farbror J och svägerskan M utan M, det var iaf jättetrevligt. Som alltid hamnar man i food heaven där. Var tvungen att knäppa upp byxorna och åla i soffan lite. Efter att svägerskan M fixat mina naglar (och ondgjort sig över att jag sköter min naglar så illa, ehum) beslutade sig Pluttskrutten för att sova över hos Ju-Ju, vilket hon fick. Stackars lilla Skorpan blev helt förstörd av denna orättvisa (hade inte räknat alls med det, där ser man hur snabbt barn utvecklas utan att man hänger med). Skorpan blev på gott humör först när jag mutat henne med att få sova i min säng och få pannkakor till frukost och Ju-Ju lånat ut sin favoritponny Glittra till Skorpan.

Kändes verkligen urmärkligt att åka hem med bara Skorpan. Tror aldrig jag varit ensam med henne såhär förut. Efter att hon fått sova i min säng och fått sin pannkaksfrukost som jag lovat lyssnar vi nu på Pippi och pratar lite. Det visar sig att Skorpan har lärt sig hela alfabetet utan att jag märkt det. Nu sitter hon och skriver ask och apa och apelsin för glatta livet. Älskade Skorpan, det är så härligt men också lite läskigt hur snabbt du växer.