temposightseeing

Alltså. Borde kanske skriva en guidebok om hur man turistar med en tolvåring i Paris, för detta går ju strålande. OK, vi har så klart haft ett par dippar men jag är faktiskt lite förvånad över hur mysigt vi har det (med sorg och förskräckelse inser jag att tiden när Lilla räkan vill hålla mig i handen när det är rörigt i tunnelbanan eller ens vill dela hotellrum med mig snart snart snart snart är förbi. Men jag passar på, tro mig.).

Iallafall, vi har fortsatt i vårt ganska intensvia tempo. Efter ett väldigt intensivt sightseeingpass avslutade vi gårdagen på La Coupole där Lilla Räkan åt sniglar och Chateaubriand så det stänkte vitlökssås och bea över halva krogen. Idag har vi shoppat i den mån man nu kan göra det med en tolvåring, dvs. vi rev av Printemps och GAP för att sedan åka Bateaux-Mouches på Seine (jag somnade nästan, hrm).

Sista kvällen idag. Lite sorgligt.

Cordelia

På hotellrummet läser jag att Cordelia Edvardson har avlidit. En kvinna jag verkligen beundrade. Yrkesmässigt var hon helt enastående tycker jag. Med henne försvinner också ett av de sista vittnena från koncentrationslägrena.

Läs hennes bok "Bränt barn" om ni vill veta mer om henne, eller se filmen om henne. "Flickan från Auschwitz" heter den.

Bonjour

Vi är i Paris Lilla Räkan och jag. Vi har det bra på alla sätt. Det bästa är nästan hur mycket vi hinner prata. Om dödstraffet, Sverigedemokraterna, livet. Vi pratar en del om småsystrarna också, att vi saknar dem men att det är ganska skönt att bara vara två ibland.

Igår promenerade vi till Montmartre och gick omkring och insöp atmosfären. Det var soligt och kallt. På eftermiddagen träffade vi min väninna Cathy och hennes familj. Tio år sedan jag träffade henne sist men kändes som igår. Började planera en sommarsemester i Bretagne. Det vore ju underbart.

Nu ska vi trycka i oss det sista av chokladfrukosten och sen sticka ut och besiktiga stan. À bientôt!

Två dagar Medelpad

Hemma igen efter två dagar i Sundsvall med två kollegor från ett annat kontor. Det var både jobbigt och kul att åka dit. Ägnade delar av tågresan hem åt att uppdatera mig på nyhetsfronten.

Otroligt vad jag missat:
- Tihi-diskussionen. Jag blir helt matt. Fick mig inte att bli mer royalistisk. Blev också väldigt trött av tanken på att många kvinnor alltid ska hålla på och behaga och vara till lags och vara så gulliga. Gah!

- Nyheten att Armstrongs Tour de France-segrar nu annullerats. Inte en dag för tidigt. Hela cykelsporten verkar korrupt. Trist verkligen.

- Berlusconi har fått ett fängelsestraff, som dock kortats ned av någon för mig outgrundlig anledning. Dessutom förstår jag det som att han troligen aldrig kommer att behöva avtjäna straffet för att han är så gammal eller för att brott kan preskriberas under överklagandetiden i Italien. Galet.

Är det såhär spännande nyheter varje vecka?

Förresten gick det rätt så bra i Sundsvall. Höll ett helt ok föredrag ("ingen som kastade ruttna tomater" som Bossen brukar säga när något gått bra). En av dem som var med på resan är en chefsperson, som jag inte hade ett i alla delar toppenintryck av innan. Men hon impade verkligen på mig och visade helt andra sidor live. Hon gav också beröm på ett ärligt sätt som fick mig att må jättebra.

Och så träffade vi en företagsledare som var som JR Ewing. Han hade guldtapeter på sitt kontor och en skylt på dörren som det stod "Captain's Office" på. Han satt bredbent i sin skrivbordsstol och jag och en kvinnlig kollega lite lägre i en soffa som två skolflickor. Han pratade om ditten och datten, men började sedan babbla om att det inte FINNS bra kvinnliga ingenjörer, att flickor och pojkar leker med olika saker för att de har olika gener, att män slår kvinnor för att de har testosteron och att alla politiker är otrevliga. Till slut kunde jag inte vara tyst längre utan drog likhetsfeministsnacket och sa att jag inte tror att mina döttrar har dockgener och att jag känner EUministern och att hon är en av de trevligaste personerna jag vet.

JR blev jätteglad och gav oss genast tre uppdrag. Helt otroligt. Från och med nu ska jag prata om feminism och politik på alla kundmöten.

Men. Var så stressad när jag skulle checka ut från rummet imorse att jag glömde min necessär på hotellet. Det har aldrig hänt mig förut. Och vet ni vad? Det är skitjobbigt. Dels gillade jag själva necessären, dels har det tagit ÅR att bygga upp den. Jag tror ni fattar. Den för mig perfekta resenecessären. Och imorgon drar Lilla Räkan och jag till Paris och jag har inte mitt resesmink och min favvokräm, buuuu! Lyxproblem. Men så störigt just nu.

Tillbaka

Efter att ha segnat ned i feber igår och inatt vaknade jag feberfri imorse. Mycket märkligt men är förstås tacksam för det.

Har hoppat på mitt schema igen och sitter nu och självmedicinerar mot åksjuka på X2000 mot norr.

Dimma

Mina planer för resten av veckan: hämta Pluttskrutten och Skorpan på lekskolan i eftermiddag, förbereda min Sundsvallstrip, åka till Sundsvall imorgon bitti, företagsbesök, hålla föredrag, åka hem på fredag eftermiddag. Tvätta, packa och åka till Paris med Lilla Räkan på lördag.

Men nu sitter jag i någon slags feberdimma på tunnelbanan. Inte så lyckat.

Plastmamman agiterar

Hörrni. Jag har så mycket tankar om jämställdhet på arbetsplatser. Om varför och på vilka sätt kvinnor inte tar sig fram fast de har potential till det. Jag ser det hela tiden. Kvinnliga kollegor som är så driftiga, duktiga, kunniga. Män som glider med och förbi. Jag vet, jag vet, jag VET att alla män inte är så, jag VET att alla kvinnor inte är duktigare än alla män, men man måste generalisera för att kunna prata generellt.

Ibland tänker jag att det skulle gått bättre för mig om jag varit en man. Nu vill jag inte alls vara en man, jag tror det finns en massa krav och förväntningar på män också som inte alltid är så kul att ha över sig, men just karriärmässigt tror jag det i mitt yrke är bättre att vara man.

Nåja. Det jag ville komma till var att det inte bara är gubbar som sitter i vägen för såväl yngre kvinnors som yngre mäns karriärer. Tyvärr finns det många kvinnor som beter sig likadant. Jag tror inte på att kvinnor alltid skall svetsa sig samman som en front mot alla män, eller att kvinnor har en allmän plikt att hjälpa just andra kvinnor. Men det jag stör ihjäl mig på är när kvinnor tar över dåliga maktstrukturer från sina egna manliga chefer och kollegor. Jag har så många exempel på det att jag skulle skriva en bok om det.

Jag blir alltid lite förvånad när det händer. En manlig chef som gubbar sig blir jag inte lika upprörd över, det är kanske fördomsfullt, men jag hoppas liksom alltid lite mer på kvinnorna i mansdominerade branscher.

Kanske är det kört för min generation. Jag lovar och försäkrar att jag skall försöka uppfostra mina barn till feminister och jämställdhetsivrare. Med Lilla Räkan går det rätt så bra. Han är just nu så upprörd över att kvinnor och män inte får samma lön för samma arbete i Sverige så han blir röd i ansiktet när temat kommer upp.

Alltså

Alltså. Den här söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Har med mig ökenmycket helgjobb hem, och har hitintills inte ens öppnat datorn. Måste göra iallafall en av tre grejer jag tagit med mig sen när glinen somnat, annars blir det hela havet stormar imorgon. Ibland är det så värt det att jobba lite på helgen. Men det gäller att göra det också. (Kanske borde döpa om min blogg till Gnällmamman?)

Nu något ognälligt. Pluttskrutten, Skorpan och jag hade en dejt med Mammaväninnan och lilla Gurra i lekparken idag, vi hade inte träffat dem evigheter. Har verkligen saknat Mammaväninnan. Vi hann uppdatera ganska så bra på femtio minuter i parken och 15 på ICA. Hon är verkligen en riktig pärla.

Den lilla stunden jag tänkte arbeta på eftermiddagen idag satt jag och planerade en ny tatuering, tror jag vet nu hur jag vill ha den. Blir nog tufft ska ni se.

dioxinfisk

Lyssnade på P3:s dokumentär om dioxinfisken i Östersjön idag. Det borde alla göra.

Är helt arg nu. Sverige har bidragit till att förgifta Östersjön men har nu förhandlat sig till förlängt tillstånd för att få sälja lax och strömming från Östersjön med förhöjda dioxinhalter i Sverige för att "det är tradition" att äta surströmming och ha lokala fiskerier ute på skärgårdsöarna. Det är förbjudet att sälja östersjölax och -strömming i resten av EU och i Sverige rekommenderas vi att äta den högst två gånger om året för att den är så giftig. Det är så klart hemskt att fiskerinäringen i Sverige skulle gå under utan undantaget men det kan inte vara så att 200 jobb i fiskerinäringen går före folkhälsan.

Sen frågar jag mig hur vi ska göra för att få ordning på Östersjön? Vi har förgiftat ett helt hav och löser det genom att ändra kostråden.

Här en länk till dokumentären om ni vill lyssna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/104416?programid=2519

Stuttgart

Var i Stuttgart i Tyskland igår.

Där var det 20 grader varmt och strålande sol. Alla löv kvar på träden, lätt gula i topparna. Stuttgart är väldigt kulligt med vinodlingar och korsvirkeshus. Strasbourg ligger närmare än Frankfurt. Man kan åka till Österrike över helgen för skidåkning. Ekonomin i delstaten är stabil, arbetslösheten låg.

Jag bodde där några år som barn och just idag denna regniga oktobermorgon när jag är darrig av sömnbrist skulle jag gärna, gärna slå ned mina bopålar där igen. Nämnde det för M imorse och han är all in säger han.

Vem vet, kanske blir det Plastmamman goes Stuttgart snart?

Monday morning

Seg måndag.

Slog nyss upp en akt och hittade ett litet medskick från Skorpan. Nu känns det bättre.

Bara jag kan

Läste just lite i en bekants bekants blogg, verkar vara en mycket klok person. Hon skriver något i stil med att "bara du själv kan ge dig det du behöver". Det gäller oavsett om du är i en relation eller inte. Har man en partner är det så lätt att projicera för mycket av sina behov på den andre.

Bara jag kan ge mig det jag behöver. Tror jag ska tatuera in det.

Helg

När jag tänker efter var detta inte alls någon bra helg. Eller gårdagen var ok, men av olika skäl var jag ganska ledsen igår kväll och arg och ledsen en stor del av dagen idag.

Lyckades - dessutom - med konststycket att bli av med plånboken på ICA idag. Den kom till rätta faktiskt, men innan dess hade jag spärrat alla kort, polisanmält det hela, spärrat mitt id-kort och skadeanmält till försäkringsbolaget. Så nu har jag inga fungerande kort och ingen legitimation och ska åka på tjänsteresa till Tyskland på onsdag (utan leg och bankkort dårå). Gah. Det var inte så att jag behövde ett projekt till.

Förutom plånboksdebaclet har jag idag nästan bara gjort tråkiga praktiska saker. Sorterat ca femhundra vantar, tvättat tvätt och vikt tvätt, inventerat förrådet av vinterjackor i tio olika barnstorlekar. Blörk. Ska sno resterna av barnens lördagsgodis när de har lagt sig. Måhända piggar det upp.

Höstslö

Det är helt strålande väder ute. Vi borde verkligen göra en utflykt tillsammans hela familjen. Men efter simskola och tvätteldorado fastnade jag i soffan. Så kan det gå. Ska försöka att inte ha dåligt samvete för att barnen inte får lufsa i skogen idag.

Gubbs

Ytterligare en arbetsvecka är till ända. Har hållit två föredrag denna vecka, med braiga duktiga S. Är väldigt nöjd men har varit heeelt slut och inte fått mycket annat gjort. Svårt det där. Men igår skulle ni ha sett och hört mig! Jag var helt galen på en massa saker, bl.a. alla gubbar som alltid är i vägen för allting. Sprang runt som en Duracellkanin, helt bäng. Jag sa t.o.m. till en av gubbsen på jobbet att jag är trött på alla gubbar. Tyvärr förändrar det ingenting, men skit detsamma. Nu fredagsmys. Fast jag är så trött att jag kommer att däcka i soffan tio minuter in i filmen, eller vad det nu blir.

Snark

Vad trött jag är. Inte konstigt kanske. Höstrusk i efterdyningarna av en kall sommar, anspänningar på jobbet, en privat grej som tar energi. Men jag är inte van. Nu planerar jag en massa saker och sen orkar jag inte. Så brukar jag inte vara. Idag kom jag liksom aldrig igång. Min första tanke imorse var att det ska bli skönt att lägga sig igen. Lite boring.

121212

Jag var och klippte mig idag (min nya hobby, brukar annars klippa mig max. två gånger per år). Nu ser jag ut som Hillary Clinton fast med mörkt hår, oklart om det är snyggt. Men det bästa av allt är att jag fick en ny klipptid den 12.12.12 klockan 12.

First we take Manhattan, then we take Berlin

Hemma igen efter tre späckade dagar i Berlin med kursargänget. Vi firade att vi känt varandra i tjugo (!!!) år. Det är härligt med människor som känt varandra länge. Vi delar förtroenden, glädje och sorg och vet att det stannar inom gruppen.

Och jag gillar verkligen Berlin. Tror jag lyckades förmedla en bra bild av stan till de andra också.

Nu är jag i tbanan på väg till jobbet. Har inte riktigt tagit mig an dagens utmaningar. Det ordnar sig nog.

tom i bollen

Efter att ha sidekickat åt finkollegan S på en tvådagars utbildning (dvs. vi höll en utbildning för personalen hos en klient, eller S höll den snarare, och jag biträdde) är jag helt tom i bollen. Slut i rutan. Finns förstås massor jag kunde gjort bättre, men jag är nöjd med mig själv. S är en riktigt rockstar i de här sammanhangen, så säker på sin sak. Beundransvärt. Tror klienten är nöjd också.

Hela oktober är för min del en ända strid ström av utmaningar och resor och händelser utöver det vanliga. Har stressat upp mig lite över det men nu när jag är igång känns det ganska bra. Imorgon väntar en familjetillställning som jag har lite blandade känslor inför. Jag vill gärna gå, men en uppslitande och långvarig konflikt mellan mig och en familjemedlem (som jag verkligen, verkligen försökt men inte lyckats lösa) gör alla familjesammankomster mycket ansträngda för min del.

Senare på kvällen åker jag med mitt fina kursargäng till Europas bästa stad. BERLIN. Yay.