Dag 08 - Ett ögonblick

Ett ögonblick. Svårt tema. Jag är inte riktigt ögonblickstypen. Är inte så bra på att stanna upp och njuta av stunden och så där. Jag är oftast redan på väg in i nästa ögonblick.

Men det händer faktiskt att även jag fångar stunden. Ibland på yogan. Då tynger inte det som varit. Det jag ska göra sedan är långt borta. Det är underbart. Men som sagt, det händer inte så ofta. Fast jag jobbar på det. Trust me.

På jullovet ska jag läsa lite i "The Art of Doing Nothing". Så vi får se om det blir så mycket bloggat nästa år. Kanske ägnar jag mig då i stället åt att andas eller titta i taket eller hur man nu bär sig åt. 

träsk

Konversation på hemväg från scouterna igår:

Lilla räkan: Vad är Holland berömt för?

Jag: Eh. Träskor kanske? Och ost. Ja. Eller? Och tulpaner.

Lilla räkan: Belgien då?

Jag: Pommes frites skulle jag säga. Och öl. Och Mannekin Pis.

Lilla räkan: Och Sverige? Jag vet, Sverige är känt för Torneträsk.

Hahaha. Torneträsk. Och ABBA. That’s it.

Stockholm i mitt hjärta

Det pratas/tjatas en del om hur fantastiskt vackert Stockholm är på sommaren. För det är det ju. När dagarna är soliga och kvällarna är varma. När solen är uppe länge, när det glittrar i vattnet och träden är gröna.
Men jag vidhåller - Stockholm är finast på vintern. Första snön. Minusgrader. Allt är dämpat. Snöknarr under fötterna. Människor pratar tystare. Lugnare. Det biter i kinderna. Luften är klar och kall. Lukten av snö.
Som idag ♥

Dag 07 - Min bästa vän

Vi hängde ihop som ler och långhalm när vi var små. Hon var alltid på min sida. Hejade på mig när jag tvekade. Tog mitt parti när jag blev retad. Såg till att jag alltid stod på mig. Lät mig vara kaxig, högljudd och framåt.

Men i tonåren förändrades hon. Hon började väsa i mitt öra att jag var dålig, tjock, ful och värdelös. Jag trodde faktiskt på det. Började stryka längs väggarna. Försökte bli osynlig. Så fort jag tog för mig eller visade gläjde var hon där och väste: "Sluta tjockis. Ditt lilla äckel." Så där höll hon på. I många år var hon snarare en börda än en vän. Till slut höll jag på att ge upp. Ville låta henne bestämma bara.

Men så började jag säga ifrån. Sätta ned foten. Vägrade acceptera att hon styrde mig sådär. Snäste tillbaka när hon tjatade om hur ful, tjock och äcklig jag var. Det gick ganska bra. Efter ett tag slutade hon. Hon blev alldeles tyst. Tryckte inte ned mig längre. Sedan började hon bli snäll igen. Coachade mig när jag velade. Sa att jag valde rätt. Att jag var bra. Hon trodde på mig. Sa att jag skulle fixa det.

Idag är vi vänner igen. Inte riktigt som förr, men jag tycker om henne. Oftast är hon glad och stöttande. Pålitlig och sjysst. Ibland falerar hon fortfarande. Börjar väsa sådär igen. Men jag håller henne på mattan. Och jag litar på henne. Hon vill mig väl, innerst inne.

Vi kan inte leva utan varandra. För hon är jag.

Låt mig komma in

Låt mig komma in. Fin måndagslåt. Framkallar lite vemodiga minnen förstås. I alla fall hos mig.

Dag 06 - Min dag

05:50 Pluttskrutten står vid min säng med tre gosedjur i famnen och förklarar att hon vill stiga upp. Det vill inte jag. Hon går motvilligt med på att krypa ner i min säng. Tjugo minuter senare kliver vi upp.

06:30 Skorpan vaknar. Pluttskrutten, Skorpan och jag äter frukost.

07:30 Lilla räkan kliver upp och får frukost. Jag tar en kopp kaffe till medan Pluttskrutten och Skorpan härjar i lägenheten. M ansluter.

09:15 Klär på Pluttskrutten och Skorpan och drar iväg med dem till plask och lek-lektionen. Det snöar. Härligt men lite bökigt med vagnen. På vägen till badet svär jag lite över alla spyor och nerkissade hissar vi alltid måste forcera på söndagsförmiddagarna. "Man ska ju kissa i toan!" säger Pluttskrutten förnärmat.

09:45 På Norrtullsgatan stöter vi ihop med fina väninnan S, hennes kille och deras gullebebisar som jag inte träffat förut. Jag älskar när jag springer på folk så där, det händer så sällan.

12:30 Vi är hemma från simningen. Lunchar med Pluttskrutten och Skorpan. Lilla räkan och M är och bowlar. Lägger Pluttskrutten för middagssömn. Skorpan har sovit i vagnen och är nu helt ointresserad av middagsvila. Leker lite med Skorpan. Småstädar.

15:00 Alla hemma igen. Vi adventspyntar en stund. Sedan fikar vi. Grannpojken är med. Efter två lass kladdkaka mår jag lite konstigt.

18:00 Middag. Korv, böngryta, ris, oliver. Barnen skulle nog helst  bara äta oliver.

21:00 Alla barn är i säng. Jag är dödstrött. Nallar lite mer av kakan. Betalar några räkningar. Surfar lite. M kollar på amerikansk fotboll. 

22:30 Lägger mig. Funderar på några grejer jag borde fixat i helgen men så klart inte gjort. Hoppas på en stökfri natt.

utekväll, forts.

M och jag har blivit väldigt effektiva på våra utekvällar. Igår rev vi av Indiern, drink på Södra Teatern, dansföreställning (också på Södra T.) och champagne på Clarion på fem timmar.

Stackars M bet ihop med sin öroninflammation när vi knatade i snöstormen mellan våra events. Men har man barnvakt så har man.

utekväll

M och jag har barnvakt ikväll.

Nu är vi hos vår lokale indier. M sitter här med öroninflammation och snörvlar. Men nu kom visst ölen. His and hers.

Dag 05 - Vad är kärlek?

Att försöka formulera vad kärlek är är hart när omöjligt. Iallafall i ett blogginlägg om man är Plastmamman. Det finns författare som har lyckats med det. Men de är just författare, inte plastmammor på vift på internet.

Men jag ska försöka.

Kärlek. För mig ryms i princip allt som inte är ondska eller hat i ordet kärlek. Som respekt. Eller omtanke. Ömhet. Passion. Hänsyn. Men också att vara konsekvent, rakryggad och tålmodig. Det är också kärlek.

Ofta beskrivs kärlek nog bäst i det enkla, lilla. Som nu. Lilla räkan skramlar med Lego och lyssnar på Guns ’n Roses inne på sitt rum. Som den stora lilla pojke han är. Pluttskrutten och Skorpan sover middag i sina sängar, småsvettiga och intrasslade i sina täcken. M smådåsar i soffan till ljudet av eftermiddagsradion. Från mitt hjärta sprider sig en värme som strålar genom hela kroppen ut i fingertopparna. Det är kärlek.

Dag 04 - Det här åt jag idag

Jag hade ju önskat att dagens tema hade kommit en dag när jag varit lite mer, hm, strukturerad i mitt ätande, om ni förstår vad jag menar. Frukost, lunch, middag. Samt två (nyttiga) mellanmål. Men så har det inte riktigt varit idag. Så är det å andra sidan ganska sällan i mitt fall. Typ, aldrig.

Nå. Men hittills har det sett ut så här.

06:15: Kaffe. En näve russin. Blutsaft. Javisst!

07:00: Havregrynsgröt med Mammans vinbärssylt. Kaffe. Pluttskruttens ratade macka (med messmör, för järnets skull, ni vet).

09:30: Fredagsfrukost på jobbet. Hade glömt det. Brukar lämna rum i magen för den i vanliga fall. Nu pressade jag i mig en halv ostfralla trots grötfrukosten. Varför inte, liksom?

13:00: Efter att ha spattat runt på lunchen i ett försök att fixa några ärenden (lyckades dåligt) fattades det tid och inspiration för ett genomtänkt lunchbeslut. Så det blev en macka från Sandys. Eller submarine heter det kanske. Töntigt. En Cola light också. Rena giftet.

14:15: Äpple. Kaffe.

Mest kaffe och ostmackor som ni ser. Mina huvudsakliga näringskällor.

Sneglar på konferenskakorna. Ännu ligger de kvar i sin burk. Brottas med tanken att ta några. Inte för att de är så goda. Mest för att de ligger inom räckhåll.

Jag besparar en en uppdatering ikväll.

några ord om Pappan

RaraK har rätt. Några ord om Pappan kan jag ju faktiskt skriva.

Jag saknar honom. Det blev liksom en lucka i mitt liv efter honom. Jag saknar så mycket av det vi gjorde. Lunch på sunkhak där man får stora portioner. Viktigt för Pappan. Simma i Centralbadet. Gå på Fasching. Dricka lite vin. Prata politik.

Jag saknar hur Pappan med inlevelse berättade samma historia om och om igen. Som den om hans resa till NY med groggmonstren. Där groggmonstrena försökte öppna dörrar med näsan och kastade isbitar ut från hotellfönstret på 30e våningen. Eller hans reportageresa genom Peru* på ett lastbilsflak när han tvingades äta marsvin och drack Inca Cola**. Jag vet faktiskt fortfarande inte om allt han sa var riktigt sant.

Jag saknar det lite entusiastiskt klantiga och opraktiska hos Pappan. Röran i skrivbordslådorna. I jobbväskan. Pappan brukade muta min pojkvän med trerätters för att han skulle ställa in tevekanalerna eller spika upp sladdar åt Pappan. Sådär är jag också. Fast jag döljer det bättre.

Det stör mig att det finns så mycket Pappan missade. Som att Lillebror vuxit upp och blivit ingenjör. Och att han är tillsammans med en så fin tjej. Att han är så smart. Och stilig. Och galet lik Pappan. Lillebror slår ut med händerna på samma sätt som Pappan, han svänger med benen på samma sätt som Pappan när han går.

Det stör mig också att Pappan inte hann se att det faktiskt ordnade sig för mig. Att han inte fick träffa M och Lilla räkan och Pluttskrutten och Skorpan stör mig också. Jag tror Pappan och M hade haft riktigt kul ihop. De hade säkert suttit uppe på nätterna och lyssnat igenom sina skivsamlingar. Jag tror Pappan hade skrattat ihjäl sig åt att Pluttskrutten synes ha fått klantighetensgenen som ärvs ned från generation till generation i vår släkt.

Han fattas mig. Men på något sätt tror jag ändå han ser vad som händer i livet hos dem som stod honom nära. Allt annat vore så meningslöst.

*Lilla räkan har förresten ponchon som Pappan köpte i Peru i utklädningslådan nu. Det skulle Pappan nog gilla tror jag.

** Det var inte alls länge sedan Lillebror upplyste mig om att Inca Cola finns på riktigt. Jag har alltid trott att det var ett skämt.

Dag 03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar. Inte riktigt lika enkelt att skriva om som gårdagens tema.

Det skulle i ärlighetens namn inte kännas bra att skriva personliga saker om Mamman och Pappan här. Jag försöker att inte komma någon - förutom mig själv - för nära in på livet själv i bloggen. Så dessvärre får det bli pass.

Men. En inställd spelning är också en spelning, som Ulf Lundell lär ha sagt. 

mors galosch

När jag klafsade in på jobbet med dyblöta fötter imorse dök ordet "galosch" upp i mitt huvud.

Varför finns inte det i damstorlekar? Varför kan herrar skydda sina kontorsskor medan kvinnor antingen får se pjucken sabbade eller klampa runt i gummistövlar eller Moonboots? Är det bara jag som stör mig på det? Ett par sådana här i rätt storlek skulle vara alla tiders tycker jag.

Vore jag entreprenör och/eller designer skulle jag genast fylla denna lucka i utbudet. Om nu någon av er tänker satsa på storskalig produktion av damgaloscher, kom ihåg var ni läste det.

Lacrimosa

Kanske världens vackraste musik.

Dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek. Ganska lätt tema, tycker jag. Min första kärlek hette Ken och var min klasskamrat i första klass.

Vi var sex år gamla och planerade vår gemensamma framtid i detalj. Han skulle bli konsertviolinist och resa världen runt och spela för fulla hus och jag skulle hänga med. Om jag ville fick jag bli bäst i världen på blockflöjt sa han. Det fick mig att strävsamt fortsätta med blockflöjtslektionerna.

Vår kärlek fick ett abrupt slut eftersom vi flyttade. Strax innan flyttlasset gick kom Ken hem till mig och gav mig en chokladtomte i avskedspresent. När vi flyttat skickade han ett foto på sig själv och några frimärken från Japan till mig, eftersom han visste att jag samlade på frimärken.

Jag vet att han bor kvar i vår gamla hemstad. Om han är konsertviolinist vet jag inte. Jag blev å andra sidan inte blockflöjtsvirtuos heller. Och alla mina frimärken har jag gett bort.

vampnaglar

Tillbaka på jobbet efter en dag i sjukstugan. Det första jag gjorde var att måla naglarna vampröda. Säg inget till Bossen, tack.

Dag 01 - Presentation

Namn: Plastmamman. Heter egentligen något annat. Hahaha.

Ålder: Pushing 40. Har lite light ålderspanik. Försöker ha en humoristisk inställning till alla ålderstecken jag hela tiden hittar hos mig själv. Lyckas sådär.

Familj: M, Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Det bästa som hänt mig. ♥♥♥♥

Yrke: Kontorsråtta. Byter kontorsråttejobb till årsskiftet. Dagdrömmer om att plugga till sjuksköterska. Eller läkare. Time will tell.

Bor: I en lägenhet nära dig.

Bakgrund: Halvtysk. Eller kvartstysk, egentligen, long story. Född i Sverige. Sammanlagt sju år i Tyskland. Tolv år i Tyska skolan. 150 år på juristlinjen. Examen. Jobb. Bla bla.

Fritidsintressen: Innan jag började jobba läste jag en massa böcker och gick på teaterföreställningar och museer. Var politiskt aktiv. Nu... Öhm. Eh. Ja.

Aktuellt: Försöker slå igenom som bloggare. Inte.

blod

Fick nyss följande text på sms:

Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar, Blodcentralen

Det gjorde mig nästan överdrivet glad. Min sketna lilla blodpåse hjälpte någon annan att bli frisk.

Ett otroligt smart drag av Blodcentralen. Nu kan jag knappt vänta till nästa gång det ska tappas blod.

Bloggmånad

På Pumas blogg hittade jag utmaningen att blogga i 30 dagar efter en lista med ämnen (se listan här till höger). Puma har visst fått listan via en väns blogg.

Jag funderar på att hoppa på, Lite teenie-varning, men också lite kul. Lite som en novelltävling. Och sjysst när bloggtorkan sätter in. Kan vara kul för er att läsa om annat än sömngnäll och hårspännen. Jag tror jag ska testa.

Vänta och se.

dagisblomma

Nedan en bild på mitt desperata försök att lysa upp novemberdiset. Det enda märkbara resultatet på omgivningen så här långt är frågan om jag "lånat hårspännet av Pluttskrutten".

Jaja. Man gör vad man kan.

nattröra

Det är egentligen saggigt att gnälla över sina barn i offentliga sammanhang, tycker jag. Men idag känner jag att jag behöver det. Allra finaste lilla Skorpan har den senaste tiden förvandlats till en lill-terrorist på nätterna. Teorin är att det är nya tänder på gång; det är så klart inte hennes fel men det suger likafullt när hon är ledsen och orolig på nätterna, väcker M, mig, sin syster. Till slut springer vi alla in och ut ur olika rum. Gah.

Nu satsar jag på överdosering av koffein. Det brukar funka, åtminstone kortsiktigt.

seg deg

Allting går i 180. Eller kanske 190. Jag hänger hursomhelst inte med utan går på halvfart. Suck.

Dansa mig till kärleken

Dansa mig till kärleken. Fantastisk tolkning av en fantastisk låt.

Jag vet inte hur han gör, Cohen. Han lyckas så ofta träffa mig rakt i hjärtat. Vemodshjärtat.

"För mig bort från skräcken till den plats där jag är fri." Det är så fint så jag ryser.

hemmafru

Hemmafru idag. M är på kick-off i djupaste Västergötland.

Mellan allt kaffe jag ska hinna dricka måste jag också hinna klämma in lekparken, Mataffären OCH att lägga en flarra vitt på kylning till mig och Smulan.

Lite stressigt faktiskt.

Hejdå, höstdepp!

Jag är så evinnerligt trött på att vara trött och glåmig och håglös och migränig och sur. Så. På lunchen shoppade jag loss på Apoteket. Mina storfavoriter Eezeneo och Blutsaft (med Blutsaftinköpet förvaltar jag också mitt tyska arv, vilket gör mig extra glad).

Det fanns en tid när mina favoritinköp skedde på andra ställen än på Apoteket. Lite, lite deprimerande.

getslakt

Gjorde just det fatala misstaget att klicka på en gammal skolkamrats foton på FB. Hon hade lagt upp säkert 25 bilder av en getslakt i Marocko (hon bor där). Det var blod, avhugget huvud, inälvor och hängande getkropp i tusen olika vinklar. Och så glada människor som ler in i kameran hela tiden. Dessutom slaktade de det stackars djuret i en trappuppgång, så det droppade blod nerför trapporna. Inte alls trevligt om ni frågar mig. Sista bilden var på getgrytan de åt till middag. Helt makabert.

Nu kan jag inte få bort bilderna ur mitt huvud. Plus att jag känner för att kräkas. Ugh. Måste hitta någon riktigt tråkig rättsfallssammanställning att läsa för att få bort det här ut mitt huvud.

tofs

Efter att jag frågat Pluttskrutten varje dag i nästan ett års tid om hon inte vill ha håret i en tofs gick hon till slut med på det.

morgonstund

Tre och en halv timme efter att Pluttskrutten väckte mig (klockan 05:30) kom jag fram till jobbet.

Det är snudd på obegripligt för mig hur det kunde ta så lång tid att ta sig från sängen till skrivbordet.

jaha

Nyss hade jag ett mycket givande samtal med vårdcentralen:

Jag: Jag tror jag har järnbrist. Ska man boka tid för provtagning då så att man vet säkert?

Sjuksyster Yster: Nej, det måste man inte.

Jag: Jaha.

Sjuksyster Yster: Ja.

Jag: Hejdå.

kontorsvardag

Igårkväll var på söndagmiddag hos min alldeles egen Plastmamma. Fantastiskt trevligt. En fin avslutning på en händelserik helg.

Imorse gick jag med lite tunga steg från helgtillvaron till kontorsvardagen. Väl på kontoret möttes jag av följande meddelande. Helst inga toalettbesök alltså. Jag har nog aldrig känt mig så kissnödig som nu.

tårtteoretiker

Strax släktkalas för Lilla räkan.

Nedanstående alster övertygar mig än mer att jag gjorde rätt som valde en teoretisk utbildning.

Umeå och Tripp Trapp

Titta. Mia Skäringar älskar också Umeå. Jag har bara varit där på ledigheter och trevligheter men då har det iallafall varit jämrans sjysst.

Nu ska jag strax åka iväg och blocketfynda en Tripp Trapp till Skorpan. Jag älskar Blocket. Fast momentet när man ska betala/ta betalt är alltid lite avigt. "Härharupengarna" viskar man och så känns det som att man skattefuskar. Eller köper knark. Ungefär så.

Men. Jag slår vad om att Skorpan och Pluttskrutten kommer att börja bråka om vem som ska få sitta på nya stolen. Min gissning är att Skorpan vinner. Minst i familjen är mesta terroristen. Vad vi än inbillar oss är det hon som bestämmer.

Fridens liljor.

businesslunch

Försökte vårda en av mina näringslivskontakter på lunchen idag. Det gick sådär. Jag är genomförkyld, så allt jag kunde tänka på var att inte hosta för högt eller snyta mig oftare än var femte minut. Tanken var att vi skulle prata lite om framtida affärer men min förmåga att tänka komplicerade tankar är ganska reducerad just nu (från en redan ganska låg nivå).

Men lunchen var god iallafall.

blött

Helgalet väder. Snöblandat regn och storm. Typ. Och jag valde garnstövlar idag. Det är mycket oklart hur jag ska ta mig hem. Eller ut över huvud taget.

flygande fläng

Tänk vad lite oavbruten sömn kan göra för en människa. Idag förstår jag inte riktigt varför jag var så ledsen igår.

Efter att ha väckts av Pluttskrutten med orden "Mamma, näsblod!" (inte sant, f.ö.) fick dagen en flygande start. Snart ska vi på turné: miniplask med Skorpan i Vasastan, lunch i Sunbyberg, middag i Sibirien och sedan nattvila hemma.

Och imorgon kommer Lilla räkan och M hem igen. Omväxling förnöjer. Men hemma bäst. Om ni frågar mig.

nothing else

Vissa dagar är det tufft. En liten besvikelse och jag bölar. Jag är så rädd om allt jag har. Nu menar jag inte prylar utan om kärleken i mitt liv. Nothing else matters.

Ska strax väcka småänglarna och åka med dem och fina Lillebror till Pappans grav. Det blir bra. Precis vad jag behöver. 

Lilla räkan 10 år!

Idag fyller Lilla räkan tio år. Stora Lilla räkan.

Tio år. Jag har lite svårt att ta till mig att han inte är fem längre. Att fotboll med kompisarna är roligare än att hänga med de vuxna. Att de vanliga gamla tramsigheterna inte går riktigt hem längre. Det går för fort. Tio år till och han har blivit vuxen.

Lilla räkan firar sin 10årsdag i Egyptens sol tillsammans med M. Men Pluttskrutten, Skorpan och jag firar ändå. Med korvgryta. Pluttskruttens kommentar till detta: "Jag tyckte inte så mycket om falukorv. Jag vill ha biff."

Sorry, Pluttis.

pensionärsrace

Idag var jag på en bolagsstämma. Det är på sätt och vis ganska underhållande tillställningar. Det vimlar alltid av pensionärer. Det finns massor av pensionärer i vårt land som speckar i aktier och är jätteduktiga. Tanterna är nästan alltid bäst. Det byter aktietips och slänger sig med börstermer. Pensisarna kommer alltid jättetidigt till stämmorna för att de hoppas att det serveras sjysst kakbuffé. Och så blir de jättebesvikna om det bara är automatkaffe och frukt. Haha.

När jag blir pensionär ska jag också köpa en massa aktier och gå på stämmor på dagarna och käka tårta. Sedan ska jag gå på varenda konstvernissage i stan och dricka gratisvin på kvällarna. Det blir livat.

premiär

Första gympadräkten.

weak as I am

Hittade den här på youtube idag. Så länge sedan. Så många minnen. Oj.

Nu ska jag riva av några avsnitt av min nya favvoserie In treatment. Ont-i-magen-garanti.

aktivitetstips

Strax innan läggdags frågade jag Pluttskrutten vad hon vill göra imorgon. Svaret blev: gå på museum med Gurra (en av hennes bästisar, red:s anm.), äta isglass, åka bil och bita på trädet.

Jag ska se vad vi kan ordna, Pluttskrutten.

det är visst nån som är tillbaka

Kolla här! Mia Skäringer är tillbaka i bloggosfären. Jippi!

Har ni fest, eller?

Tonårsklänningen är här. Where’s the party?

det går bra nu

Höstvilans första dag flyter på.

Pluttskrutten, Skorpan och jag vinkade av Lilla räkan och M i förmiddags och knallade sedan till en vän och fikade. På vägen dit fick vi också en inbjudan till lekstund och middag ikväll. Det blir mysigt.

Kompis, det går bra nu.

höstvila

Höstlovets första dag. Eller höstvila som de säger på Pluttskruttens lekskola.

Pluttskrutten har inte alls fattat det där med höstvila. Vi har varit vakna i två och halv timme och gjort allt annat än vila. Ska ta och tala ett allvarets ord med henne.