åldersskillnad

Besserwisseri om vilken åldersskillnad som är "lagom" mellan syskon och hur många barn man "ska" ha gör mig alltid lite upprörd. Jag undrar vad alla dessa experter tycker man ska göra om man inte har möjlighet att detaljplanera åldersskillnaden mellan sina barn eller antalet barn man får? Vissa saker rår man ju faktiskt inte över.

Det verkar ju kört för Pluttskrutten och Skorpans del om man läser det här. Stämmer det kommer Pluttskrutten och Skorpan att bli ovänner för livet därför att Pluttskrutten alltid kommer att känna sig åsidosatt. För så är det skrivet.

Vet ni, jag tror inte alls det går att förutsäga vilka syskon som rivaliserar hela tiden eller vilka som är bundis livet ut. Jag säger som svägerskan M, som har barn som är 1, 16, 17 och 20 år: "Alla ålderskillnader är bra. Det enda man ångrar är de barn man inte fick."

Så det så.

Fixmaja

Idag är jag ruskigt effektiv: guldstrumpor till mig, silverkoftor till Pluttskrutten och Skorpan, nyårsbubbel, apoteket och tvättstugan.

Nu ska jag leta efter överblivet julgodis och sen ska jag sova lite.

granny

Har träffat min mormor nu i julhelgen. Det var härligt men också lite vemodigt.

Nu har jag en massa tankar om ålderdom och min egen historia i huvudet. Måste strukturera dem. Återkommer.

indiskt

Idag åt vi hos vår lokale indier. Det kändes nästan befriande efter de senaste dagarnas julmatsorgier. Inte för att jag tror att jag tror att ett lass oljig Tikka Masala är hälsosammare än julkrubbet. Det kändes bara fräscht med något annat.

Men något måste ha hänt med min mage under julhelgen. I vanliga fall brukar jag bli proppmätt hos indiern och nästan gå dubbelvikt däriftån. Idag ryckte jag bara på axlarna och tänkte "jaha, nu har vi käkat". Så nu har jag lassat i mig både resterna av svärmors goda jullimpa och lite herrelöst godis som låg och skräpade i köket.

"Hoppas", som Pluttskrutten skulle ha sagt.

bobby

Årets julklapp, alla kategorier: en bobby car

Pluttskrutten fick en av sina fina farföräldrar och nu vägrar hon i princip att gå inomhus. Hon åker i sin bobby mellan rummen och parkerar den vid sängen när hon ska sova.

Hennes extas över att vara bobby car-ägare klår nästan min extas över handväskan jag nu är stolt ägarinna till. Men bara nästan.

juldagsmorgon

På vår juldagspromenad i förmiddags mötte Skorpan och jag en kvinna som uppenbarligen inte hade något hem att juldagsmysa i. Hon hade alla sina tillhörigheter i en bagagevagn. Där gick jag, med min tjocka, söta lilla bebis i barnvagnen och ett välfyllt Visakort i plånboken. Livet är enormt orättvist.

I mitt hem, dit jag var på väg, finns allt man kan önska sig. En familj. Kärlek och värme. Allt materiellt vi kan tänkas behöva.

Vart hon var på väg vågade jag inte fråga. Jag tror inte jag skulle kunna hantera svaret.

plötsligt händer det

En totalt fridfull julafton går snart till ända. Nu sover alla utom jag.

Nu sitter jag här, mat- och kakstinn, och ler lite fånigt för mig själv. Jag, som ändå var är en av de vuxna i sällskapet, fick en helt underbar fantastisk present av M. Jag blev så överraskad, så glad och alldeles till mig. Hade inte mina föräldrar varit med hade jag kutat omkring som hon i Trisslottsreklamen och bara vrålat.

Knappt jag vågar tro att det är sant. Jag tänker sova med den i min säng, så Skorpan får faktiskt maka lite på sig i natt.

God Jul!

ps. Vad det var? Klicka här.

dan före dan

Jullovet har knappt börjat och det har redan börjat spåra ur så smått här hemma. Pluttskrutten sitter i köket i tomteluva och sjunger "Lilla snigel". Lilla räkan har satt på sig kändiskostym och moonwalkar omkring i lägenheten. Jag försöker slå in julklappar utan att någon ser.

Det går så där. Skorpans stora ögon följer mig vart jag går.

the pirates gospel

Idag är en sådan där dag när jag behöver en låt att spela om och om och om igen. Och så hittade jag den här. Den passar min sinnesstämning perfekt.

skater girl

Man kan visst åka skateboard när det ligger snö.

early bird catches the worm

Klockan 05:55 imorse började Pluttskrutten och jag leka med kaninhuset. Men den lilla filttomten är så envis och vill bara sova i plastburken hela tiden.

Det är inte klokt vad man går miste om när man tar sovmorgon.

Äntligen!

Nu nu nu är vi något så när återställda efter vår spyvecka. Äntligen!

Efter detta klarar jag vad som helst.

Ute är det vargavinter. Alldeles, alldeles underbart. Fast mina skurtantshänder har hittat tillbaka. Köldens baksida.

borderline

När jag skrev det här igår hade jag nog nått gränsen av vad jag orkar med vad gäller sömnbrist i kombination med spytorkning. Turligt nog orkade Lilla räkans pappa. 

Hur gör ensamstående föräldrar? Hur? Ni som är det (Mamman och Plastmamman d.ä., t.ex.) får gärna höra av sig och berätta.

batonger, bullbitar och bilbatterier

Lilla Räkan är sist ut i vår kräkcirkus.

Idag har han legat mer eller mindre apatisk i soffan och tittat på Disney XD. Utan att kunna äta eller dricka. Jag VET att han kommer att överleva, men jag blir lika orolig varje gång han är sjuk och inte ens kan dricka vatten.

Mitt i allt elände är det ändå skönt att veta att Lilla Räkan är sig lik. Trots sin apati lyckades han skriva ett sms till min bror nu på kvällen som blev så här: "Hej Lillebror när ska vi få komma hem till dej ? Jag vill faktiskt se på dina data spel och se på din farfars polis grejer som till exempel battongen. God jul eller snarare glad påsk !!! Från Lilla Räkan"

Efter det tog han fram ett par jeans som kan ville sy om. När hans pappa frågade på vilket sätt de skulle sys om sa Lilla räkan att han tänkte sy fast bullbitar och bilbatterier i dem.

Jag undrar just hur det kommer att sluta när Lilla räkan faktiskt tillför energi till sin kropp igen?

Snön faller och vi med den

Spyfesten fortsätter. Nu har alla utom Lilla räkan åkt dit. Tyvärr är det nog bara en tidsfråga innan det är hans tur.

Barnens fina pappa försöker just nu återhämta sig. Under tiden försöker jag styra upp verksamheten. Det går riktigt dåligt.

Och ute faller snön. Snön faller och vi med den.

mammons högborg

Har just sett ett halvt avsnitt av "Ullared" som det tjatas så mycket om. Förutom söta lilla Mattiaz (ja! med z!), som med humor och glimten i ögat köpte smink tillsammans med sin mamma, var alltsammans otroligt deprimerande.

Tur att jag inte är i mitt blödiga mood. Då hade jag antagligen brutit samman när Morgan på lagret sa att han brukar gå på julmässan be Jesus om att bilen ska gå bra.

sjukstuga

Hälsningar från sjukstugan. Pluttskrutten och jag viker tvätt och bygger med Lego. Skorpan kräks.

tubbies

En stund framför Teletubbies botar det mesta. Även magsjuka har det visat sig.

reality check

Pluttskrutten har fått vinterkräksjukan.

Det finns inget, verkligen inget, som tar en tillbaka till verkligen så bra som magsjuka barn. Från att ha lallat runt min egen lilla värld ganska många veckor blev jag nu raskt återförflyttad till livets realiteter.

Den som aldrig torkat upp spyor har inte levt i den riktiga världen.

Hej då, Primadonna!

För ett tag sedan fick jag ett totalt missriktat mejl om ägglossningskalendrar. Det kunde jag faktiskt skratta lite åt.

Idag fick jag ett ännu konstigare mejl som jag inte alls skrattade åt, tvärtom, jag blev bara irriterad. Mejlet är rubricerat: "Väntar du barn?" och innehåller reklam för en profylaxkurs från ett företag som heter Primadonna.

Jag är rädd att Primadonnorna inte läser min blogg men jag skulle ändå vilja fråga dem vad är som står på? Svar på er fråga: nej, jag är inte gravid och skulle jag vara eller bli det vill jag definitivt inte gå någon profylaxkurs. Inte över huvud taget och definitivt inte hos er. Och hur har ni fått min adress? Skicka gärna era privata mejladresser till mig så ska jag skicka lite meningslös reklam till er. Hej då.

hemmakväll

Ikväll ska jag ha hemmakväll med mig själv. Eller själv och själv, men familjens män är bortresta respektive utlånade, så min plan är att Pluttskrutten och Skorpan ska somna tidigt och att jag ska dricka Chardonnay och se Thelma and Louise.

Sure Bellman att det kommer hända. Skorpan har i princip slutat sova och Pluttskrutten lär ligga i sin säng och sjunga Tårtansången halva natten. Och jag har nog inte druckit mer än ett halvt glas vin utan att somna sedan Pluttskrutten föddes. Men tanken är god.

vad är väl en bal på slottet?

Jag såg inte sändningarna från Nobelfesten igår. När jag läser Linda Skugges inlägg verkar det inte som jag missat något. Låter inte så 2009 att hetsa upp sig över tiaror.

Fast jag hade gärna hört Herta Müllers tal. Hon verkar stencool. Läser hennes roman "Atemschaukel" just nu. Jag gråter och ryser om vartannat.

sometimes I shave my legs and sometimes I dont

Folk upphör aldrig att förvåna mig. Nu har min idol Hanna Fridén blivit påhoppad av en massa människor för att hon rakar sig under armarna. "Du som vill vara en feminstisk förebild borde väl inte..." osv.

Ursäkta, men hur bombad får man bli? Kan vi inte diskutera vettiga jämställdhetsfrågor i stället? Som varför kvinnor i snitt bara tjänar 83 procent av männens löner? Eller varför män bara tar ut cirka 20 procent av föräldraledigheten? Varför kvinnor förtrycks och särbehandlas just på grund av att de är kvinnor?

Skit i vem som rakar sig under armarna.

Lyssna till India.Arie: "sometimes I shave my legs and sometimes I don’t". Spelar roll.

grymt effektivt

Sedan jag langade in Pluttskrutten på lekskolan i morse har jag vaccinerat mig mot svinisen*, tagit en promenad, köpt fem julklappar, ätit lunch med tre fina väninnor OCH varit på Clas Ohlson.

Jag avskyr Clas Ohlson. Det är som att tyngdlagen blir 100 gånger starkare så fort jag kliver in där. Jag kan bara röra mig i snigeltempo och det ringer i öronen. Men nu har vi batterier och dammsugarpåsar så det räcker till år 2020.

Hurra. Eller?

*Det visade sig vara ett smart drag att vänta lite med vaccineringen. Det hela var överstökat på 10 minuter, fast jag hade helt vaccinationsovänliga kläder på mig och mer eller mindre fick klä av mig helt och hållet.

strumpor

Stortvättade idag. Sedan följde tvättvikning.

Ännu så länge går tvättvikningen an, trots att vi är fem individer i familjen. Pluttskruttens och Skorpans kläder är ju så små, så små. Idag slog det mig dock att vi, om ett par år när varken Pluttskrutten eller Skorpan använder blöjor och mockasiner längre, tillsammans kommer att smutsa ned minst 35 uppsättningar underkläder och 35 par (= 70 stycken! 70!) strumpor i veckan.

Det måste finnas en genväg.

Nikolaus

I min familj firar vi Sankt Nikolaus dag idag. Eller snarare, Mamman fixar, vi andra firar.

Det är jätteviktigt för mig att vi upprätthåller Nikolaustraditionen, särskilt för Lilla räkans, Pluttskruttens och Skorpans skull, samtidigt som det är Mamman som håller i trådarna. Hur det skall gå med Nikolaus den dagen Mamman inte längre kan eller orkar fixa vete fåglarna. Nästan så jag börjar gråta när jag tänker på det. Så typiskt mig.

Nå. Vi dånade som vanligt in i Mammans och hennes mans fina och välstädade hem som en tornado. När vi gick hem efter tre timmar låg det leksaker överallt, blöjor i papperskorgarna och disk och kaksmulor lite varstans. Men våra barn sprider en massa kärlek där de far fram. Vi vuxna också. Ja.

Happy Nikolaus allihopa.

rosa potta

Här skriver kloka Hanna Fridén om rosa pottor. Långt inlägg men väldigt smart.

Jag önskar jag hade skrivit det själv.

antiålderstecken

Just nu är jag, till omgivningens förfasning, smått besatt av att finna ålderstecken hos mig själv.

Men idag inträffade en händelse som fick mig att känna mig flera ljusår yngre: jag hängde i knävecken i en ställning i lekparken! Utan att slå mig och utan att övriga närvarande skrattade ihjäl sig.

Nu kommer jag att känna mig som högst 27 resten av helgen. Yeah.

Lilla räkans, Pluttskruttens och Skorpans pappa hängde också mycket framgångsrikt i knävecken, men han är en atletisk person, så det förvånar mig inte alls.

Tårtan och Dipsy

Pluttskruttens nattningar blir knasigare och knasigare. Hon vill helst att man bara sjunger Tårtansången. Nu ligger hon och tjoar om Dipsy och La-La. Tinkie Winkie och Poe får visst inte vara med.

Oprah

Skorpan och jag kollar på the Oprah Winfrey Show. Skorpan är helt fascinerad. Jag somnar hela tiden.

partytime

Julfest på mitt jobb ikväll.

Det är nästan lite nervöst. Jag vet inte hur man middagskonverserar längre. Här hemma pratar vi i princip bara om hur man gör Moonwalk och gunghästarna på Pluttskruttens dagis vid middagarna. Ibland argumenterar vi om bordsskick och glömda lappar också. Vet inte om mina kollegor är så roade av det.

Men jag kan förstås sjunga några sånger ur Radioapans alfabet. Alltid roar det någon.

Bilden är från www.sr.se

Lite kallt

December. Äntligen. Lite kyla. Äntligen.

Pluttskrutten, som troligen inte alls minns att hon redan varit med om en vinter, tittar lite förbaskat på mig när vi går och ut säger: "Lite kallt".

Det är -1 grad hos oss idag. You ain’t seen nothing yet, Pluttskrutten.

så rätt, Hanna

Som jag sa. Hon är så bra, Hanna Fridén. Jag kan bara hålla med. Vissa ska bara inte ha barn.

Jag tror jag ska sluta blogga och bara länka till Hanna Fridéns blogg.

socker

Pluttskrutten är hemma sjuk från lekskolan idag. Hon försöker hålla modet uppe, men nyss sa hon "lite trött" och gick och hämtade Alfons. Point taken. Nu sover hon.

Jag har konstaterat att snabbkaffet är slut och att mitt godisförråd är helt, helt tomt. Jag får bestämt packa ned Pluttskrutten och Skorpan i vagnen sedan och besöka det lokala konditoriet så jag inte bommar min dagliga sockerchock. Eller så får detta bli dagen då jag bryter mitt sockerberoende.

Den som lever får se.

Hanna for president!

Jag läser Hanna Fridéns blogg nästan dagligen.

Jag tycker hon är skitsmart. Läs hennes inlägg om islamofobi och rasism här. Jag röstar för att vi ger Hanna en ministerpost!

Hade jag varit hälften så framåt och livserfaren vid 23 års ålder hade det ju faktiskt funnits hopp om att jag skulle komma någonvart.

Plastmamman ser dig

Vi bor alldeles invid ett större fastighetsbolags huvudkontor. Man ser direkt in till bottenvåningen, där det finns ett stort kontorslandskap, när man kommer ut från vår port.

Varje dag på väg till och från Pluttskruttens lekskola brukar jag titta in på dem som har sina arbetsplatser närmast fönstret. Där sitter bland annat en kille som antingen har väldigt tråkiga arbetsuppgifter eller väldigt lite att göra, för varje gång jag går förbi har han antingen aftonbladet.se eller Facebook öppet.

Han har förstås ingen aning om att jag vet att han maskar. Och inte lär han läsa min blogg. Men beware, Plastmamman ser dig.

Stora och Lilla Yllet

Det börjar bli kallt ute. I sann Waldorfanda satsar vi på ylleunderställ.

Tyvärr finns overallerna inte i vuxenstorlekar.

ps. För er som är intresserade, på riktigt, så har vi köpt overallerna på Trull. Numera kan man göra yllekläder som inte kliar. Vet inte hur det går till. När jag var liten kliade allting så jag blev helt galen och fick slita av mig yllebyxorna på skoltoan.

Advent, Advent ein Lichtlein brennt

Vi har adventspyntat. Bara seriösa grejer. Som den här.

Vänta bara till Lucia- och julaftonspyntet åker fram. Då blir det riktigt smakfullt ska ni se.

Bloggtoppen

Varje gång jag tittar på Bloggtoppen förundras jag över att min blogg inte är med. Det är faktiskt jättekonstigt.

Paris

Igår kväll åt jag middag med väninnorna M och Hellis. Mellan Skorpans raseriutbrott lyckades vi avhandla utsikten från våra arbetsrum, skilsmässor och en och annan historia från förr. Urmysigt.

När M berättade om sin resa till Paris helt nyligen visade det sig att vi alla tre var rörande överens om att Paris inte är sådär FANTASTISKT som det påstås. Regnigt, rörigt, überkonstnärligt.

Jag ogillar ofta det "alla" verkar tycka om. Som Jonas Gardell. Eller U2. Eller DaVinci-koden. Och så Paris.

you got mail

Kollade min mejl nyss. Fem nya meddelanden. Hurra. Men, ve och fasa, mejlen var från Pampers, Adlibris, VfB Stuttgart, Unicef och The Body Shop.

Suck. Inte ett endaste litet kompismejl. Inte för att jag mejlat till sådär våldsamt många kompisar den senaste veckan. Eller det senaste året.

Men det hör inte hit.

meh

Lyckas inte lägga in den fina Söndagsbarn-stripen. Dumma Metrobloggen. Men ni är alla välkomna hem hit för att läsa den. Jag bjuder på kaffe.

lovely lemon

Halvfabrikat. Jag, som inte är någon husmor eller hemmafru i världsklass, tycker de är jättebra. Men i vår supertrånga, superröriga, superoorganiserade mataffär tog det längre tid att leta reda på såseländet än vad det hade tagit att laga den själv. Men nu är den min!

Hoppas den smakar så lovely som tillverkaren påstår nu bara.

vanvård

Nu står det sida upp och sida ned i tidningen om vanvård av grisar på svenska gårdar. Ingen är gladare än jag att det uppmärksammas. Jag är också väldigt glad för att jag inte äter kött längre.

söndagsbarn

Dagens strip av serien "Söndagsbarn" i Svenska Dagbladet var alltigenom klockren.

Jag försökte fota av den men det gick förstås inte. Nu har jag mejlat syskonparet Rut och Harry som gör den, i hopp om att kunna länka till stripen på något sätt. Ni får lov att hålla ut så länge. Som en teaser kan jag dock nämna att mitt gamla hemvist Tyska skolan fick sig en känga.

Haha.

Susan

Susan Sarandon har visst varit i Sverige.

Jag tycker hon är en fantastisk skådespelare. Och sjukt snygg. Om jag får se ut som hon när jag är 63 år har jag verkligen inget emot att bli äldre. Undrar om hon hittade gråa hårstrån i sin hästsvans före 40 års ålder? Eller hade skuggor stora som tefat under ögonen?

Jag betvivlar det.

vemod

Det är så mycket i min vardag som jag tycker är sorgligt och vemodigt.

Jag blir ibland rörd till tårar när Pluttskrutten blir så entusiastisk över mat hon tycker om eller när hon hoppar till av glädje när hennes mormor kommer. Det är vemodigt att Lilla räkan måste våndas över storbarnsproblem. Jag blir ledsen av att se gamla människor gå ensamma i affärer. Likaså när jag ser barn som går till skolan.

Varför måste jag hålla på såhär? Det är ett handikapp!

no fitness

För att uppväga min sunkiga livsstil testade jag att skutta ned för backen till Pluttskruttens lekskola imorse. Vagnen slängde hit och dit och Pluttskrutten sa förvånat "mamma springa". När vi kom fram var jag så andfådd att Pluttskruttens fröken frågade hur det var fatt. 

Det där fitnesslivet är nog inget för mig ändå.

mera november

Jag ber om ursäkt för att jag är så obsessed av novembermörkret. Jag rår inte för det. Duggregnet och mörkret tränger igenom min hud och in i min hjärna. Jag förmår knappt tänka på något annat.

Imorgon skall jag försöka bortse från dunklet.

Var morgon ny.

soltimme

I förmiddags tog Pluttskrutten och jag en promenad. Vi gick 200 meter från vårt hus, bort till bron över spåren.

När vi vinkat åt pendeltåget till Västerhaninge, tåget till Eskilstuna och godståget till Holland tittade solen fram. Pluttskrutten, som troligen har hunnit glömma hur det ser ut när solen skiner, pekade upp i himlen och skrek "tända lampa".

Det var novermber månads femte soltimme hon fick uppleva.

tre tre tre

Knickedickens mamma påminde mig om att Skorpan fyller 3 månader, 3 veckor och 3 dagar idag. Hade missat det, trots mina fina birthday tickers här i sidokolumnen. Tack!

Skorpan firade sin bemärkelsedag med att vända sig från rygg till mage och tillbaka. Nu är det slut på friden. Förutom att hon nu kan förflytta sig och därför inte längre får ligga obevakad i soffan vrålar hon högt av ansträngning vid varje rullning.

Jag firar Skorpans framgångar med choklad och amningthé. Skål!

candy queen

Jag vill gärna se mig själv som en sportig typ. Men igår, när jag mötte fitnessproffset Linda Fodor här i mina kvarter, insåg jag att mitt liv nog är så långt från ett fitnessliv man kan komma. Hon joggade förbi mig med sin dotter i barnvagn samtidigt som jag drällde omkring och käkade smågodis.

Borde kanske ta och rycka upp mig. Men vad är väl ett sexpack på magen mot en daglig dos snabba kolhydrater?

bild från Karamellkungen

no stress

Tillbringade större delen av dagen hos Blonda Väninnan som bakat äppelpaj. Asgott, som Lilla räkan skulle ha sagt. Skorpan hade vänligheten att ligga på en filt och gurgla mest hela tiden vi var där.

Efter att ha plockat upp Pluttskrutten på lekskolan fick vi hem en storleverans käk från Mataffären. Bara att ösa in i kylen.

Sådana här dagar är det i ärlighetens namn inte jättestressigt att vara föräldraledig.

november

Efter att ha haft Pluttskrutten hemma från dagis i några dagar känner jag mig helt urblåst i skallen. Hon också, antagligen.

Det envetna novemberregnet vill inte ge med sig. Det är ett under att jag kommer upp ur sängen på morgnarna.

Vi går med våra lanternor

Ikväll har vi varit på lyktfest med Pluttskruttens dagis. Turligt nog är Pluttskrutten ännu så liten att hon inte märkte/funderade på:

- att vår lykta regnade sönder;

- att grannens lykta brann upp;

- att regnet öste ned; och

- att jag inte övat in texterna på lanterna-sångerna.

Men när vi stod vid brasan och grillade äpplen och sjöng "Blinka lilla stjärna" var det jättemysigt. Jätte.

Pluttskrutten var så uppspelt och glad att hon djupdök ned i södra Sveriges djupaste vattenpöl.

novemberdunkel

Det regnar. Och regnar. Och regnar. Och regnar.

Tung blöt novemberluft lägger sig som en filt över alla. Lilla räkan och hans kompisar orkar inte ens leka i skogen utanför vårt hus. Jag orkar inte heller tjata på dem att gå ut. Så nu lyssnar de på Kiss och bygger på Republic Attack Gunship i Lilla räkans rum. Pluttskrutten går omkring och gastar om att den mycket hungriga larven har ont i magen.

Någonstans här mitt i novemberdimman är livet ändå ganska underhållande.

Dubbelalfons

Pluttskrutten är väldigt, väldigt fäst vid sin Alfonsdocka. Väldigt. På tips från en rad proffsföräldrar har vi nu skaffat en Alfons till, om det katastrofala skulle ske. Alfons kvarglömd på lekskolan. Eller borttappad. Hemska tanke.

Igår försökte vi introducera Nya Alfons. Det gick ganska bra. Han var välkommen att vara med. Men nu är det plötsligt två Alfons som skall hjälpa Pluttskrutten med pusslet, som måste snyta sig stup i ett och som vill hoppa från soffan. Fast det är bara Originalalfons som får hålla Pluttskrutten sällskap när hon sover.

Faktiskt lite komplicerat.

nei takk

Jag får ständigt konstiga mejl med konstiga erbjudanden. Nu har det hänt igen! Varför i hela friden skulle jag vilja köpa en skitful fleecejacka från Lego Wear för 399 DANSKA kronor?

Nei takk.

feber

Idag är Pluttskrutten sjuk och hemma från lekskolan.

När Pluttskrutten har feber har hon konstigt nog en massa energi ändå, men kan inte hantera den. Fast nu har hon och Alfons gått och lagt sig för att "sova" i tidskriftssamlaren.

tvekan

Dagarna går. Jag har ingen riktig flow i det jag gör. Jag liksom tvekar lite innan jag tar tag i något. Kanske är det mina tankar på Lilla E och hans familj som sår grus i vardagsmaskineriet. Eller så är det novembermörkret som tar död på min entusiasm inför de små tingen.

långfejset

Lilla räkan har blivit stor. Så stor att han har koll på mycket mer än man tror. Så här lät det hemma härom dagen:

Jag: Det är skönt att du inte är så stökig och busig, Lilla räkan.

Lilla räkan: Vaddårå?

Jag: Man behöver inte hålla på och skälla på dig och jaga efter dig hela tiden. Det tycker jag är skönt.

Lilla räkan: Ja, jag byter ju inte ut dina p-piller mot andra tabletter precis.

Alla linjaler i hela världen räcker inte till för att mäta hur lång i ansiktet jag blev.

stön

Jag säger som alla 8-9åringar som vimlar runt i vårt hem på eftermiddagarna:

"M’eh!"

sviniskö

Fast jag bara indirekt känner lilla Es familj känns det konstigt att trampa på i vardagslivet nu. Men allt snurrar på. Det måste det ju.

Idag ska jag försöka vaccinera mig mot svinisen. Jag har dock absolut noll tålamod när det gäller att stå i kö. Och noll överseende med taskig administration. Så risken är stor att jag kommer att stå i väntrummet och trampa en stund och sedan gå hem igen.

Men försöka duger.

lilla E

Igår fick vi höra att en ingift släktings bebis dött i plötslig spädbarnsdöd. Han var lika gammal som Skorpan. Jag hade inte tänkt blogga om det, av hänsyn till de inblandade. Men jag kan inte sluta tänka på det.

Det är så orättvist. Världen snurrar på. Och han får inte längre vara med. 

tacklar av

Imorse såg jag några gråa hårstrån i min hästsvans. Kris och panik. Dessutom har jag börjat få ont i magen om jag dricker för mycket kaffe.

Jag har börjat tackla av.

begränsad förmåga

På församlingshemmets kaffemaskin står det att den inte får användas av "personer med begränsad fysisk, sensorisk eller mental förmåga".

Det här dopkalaset kan omöjligen gå vägen.

bad hair day

Idag har vi dop för Skorpan. Jag brukar nästan aldrig klaga på mitt hår, men just idag har jag världshistoriens "bad hair day". Men jag hittade en fjäril att ha i håret för att dölja det värsta.

världsklass

Pluttskrutten har börjat klä på sig själv. Nu har hon på sig regnjacka, Skorpans mössa och mina benvärmare.

Världsklass.

töntarna

Kents nya. Ganska bra tycker jag.

En tidig morgon. Född till tönt.

I scream ice cream

Läste någonstans att barn som får leka med grönsaker och frukt i tyg blir intresserade av att smaka på det sen. Hur det går för barn som får leka med tygglassar framgick inte.

Stora Lilla räkan

Lilla räkan fyller nio år idag. Liten har blivit stor. Nu dricker han chailatte och lyssnar på hårdrock. Varm saft och Krakel Spektakel är ett minne blott. Imorse öppnade Lilla räkan sina presenter till tonerna av Guns and Roses "Sweet child o’mine".

Han blev glad för både böcker och kläder. Fast Lego Star Wars smäller fortfarande högst. Och vid läggdags händer det faktiskt fortfarande att jag får leka surikatleken med honom.

Tack och lov.

morgonstund

Våra morgnar kan ibland vara i det närmaste förfärliga. Eller så kan de vara helt underbara. Ofta är de både och.

Idag har vi en helt underbar morgon. Allt bara flyter. Klockan är 07.30. Alla har klätt på sig, ätit frukost, borstat tänderna och kammat sig. Pluttskrutten och Skorpan har rena blöjor. Just nu ligger Skorpan i babygymmet och är alldeles nöjd med det. Lilla räkan och Pluttskrutten härjar i Pluttskruttens rum. Och det är en halvtimme kvar innan jag måste slåss med Pluttskrutten för att få på henne overallen.

Efter en sådan här drömstart räknar jag med någon slags logistiskkatastrof runt tiotiden. Allt annat vore ett rent mirakel.

räfst och rättarting

Igår vid läggdags hade Lilla räkan och jag följande samtal:

Lilla räkan: Kan ni sova över hos mig någon gång när jag flyttat hemifrån*?

Jag: Såklart. Får vi se en film då?

Lilla räkan: Ja. Eller nej, ni måste lägga er senast klockan åtta. Eller kvart över. Men jag tänker vara uppe till klockan tolv. Haha.

*Lilla räkan säger f.ö. att han ska flytta till Solna när han flyttar hemifrån, eftersom det är AIKs hemvist.

multipel användning

Många ting i vårt hem har visat sig ha fler användningsområden än vi någonsin kunnat ana. Såhär kul kan man ha med en tidskriftsamlare till exempel.

ballong

Pluttskrutten fick en ballong av sina kusiner idag. Efter att ha förgyllt en lång bilresa för henne har hon haft den som följeslagare hela eftermiddagen. Den har kastats, rullats och jagats. Den har hoppat. Pluttskrutten har läst för den (ur Språktidningen).

Tyvärr är det nog bara en tidsfråga innan den går sönder, vilket kommer att innebära tårar och förtvivlan. Men ballonger som smäller ingår väl bland de erfarenheter man måste skaffa sig här i livet.

världsvan liten räka

Lilla räkan och deras pappa är tillbaka. Äntligen. Hela flocken är samlad igen.

Lilla räkan såg riktigt världsvan ut när han kom hem, brunbränd, med vita sneakers utan strumpor och väskan lite nonchalant över axeln. Jag kände knappt igen honom. Men sedan, när han började redogöra för olika Simpsonsavsnitt och härmade Homer när han skriker efter öl och donuts, var han precis som vanligt igen.

Skönt.

uttjatat

Pluttskrutten började tjoa om vem som har snopp och inte klockan 05.15 imorse. Ämnet känns lite uttjatat, faktiskt.

burnt toast

Nyss hände det en liten brödrostningsolycka som fick brandvarnaren att gå igång. Jag har fortfarande hjärtklappning för det låter ju så öronen nästan sprängs. Och det är väl meningen.

Men jag undrar hur barn och deras sömn funkar egentligen. Ibland vaknar de av att man hostar eller öppnar en byrålåda. Nu slaggade både Pluttskrutten och Skorpan glatt vidare trots mardrömstjutet.

Nästan så jag får lust att elda upp lite fler rostmackor.

kvällshäng

Lilla Skorpan myser i en 70talsoverall som hennes pappa hade som bebis. Jag laddar inför kvällens Animal police. Allt medan Pluttskrutten äter upp en kortlek.

Katie

Cancer. Denna vidriga sjukdom som skoningslöst skördar sina offer. Jag känner så många som dött i cancer, har haft cancer eller som har förlorat någon de älskar i cancer. Det tar aldrig slut. Jag hatar skiten.

För några år sedan läste jag om en tjej som hette Katie, som trots sin obotliga cancer genomförde sitt planerade bröllop med mannen hon älskade. Jag har tänkt skriva om henne men aldrig kommit mig för. Hennes historia måste hanteras varsamt.

Idag har Vimmelmamman skrivit om henne. "En doft av kärlek" skriver hon. Så fint och så bra. Läs om ni mäktar med.

tisdag de luxe

Idag lyckades jag snika till mig en barnfri timme. Den ägnade jag åt lite rofylld shopping. Det var länge sedan. Vanligtvis smiter jag in på H&M någon gång när både Pluttskrutten och Skorpan sover i vagnen och rafsar åt mig lite saker från första bästa hylla. Nu hann jag till och med PROVA grejerna.

Det är vad jag kallar tisdagslyx.

Pappa, kom hem

Lilla räkan och hans pappa är bortresta. De snorklar med akvariefiskar och äter middag med beduiner.

Hörni, kom hem nu. Jag längtar efter er. Jag blir så knasig av att vara utan er. Ingen kan stoppa mig från att se en massa skit på teve så nu sitter jag och grinar till "Animal Police" på kvällarna. Dessutom blir jag lite mörkrädd och måste sova med hallampan tänd. Och så öppnar jag byrålådorna för att titta på era t-shirtar titt som tätt.

Skynda er hem. Pluttskrutten har hittat på en massa nya hyss som hon gärna vill visa er.

Så länge vi har varann

Jag har blivit manisk. Nu kan jag inte sluta surfa på ABBA-Frida. Gaah.

Hamnade förstås på Ratatas & Fridas "Så länge vi har varann". Det var en av de första låtarna jag gillade på riktigt. Som gick sådär under huden på mig. Nu, 22 år efter att den kom, tycker jag fortfarande den är jättefin. Med 80-talsrytmer och allt.

Vi står här trots allt.

den snyggaste av ABBorna

Smulans inlägg om There’s Something Going On fick mig att börja googla på ABBA-Frida, eller Anni-Frid, Prinzessin Reuss Gräfin von Plauen som hon visst heter numera.

Hon är ju supersnygg!

Och aldrig trodde väl jag att jag skulle skriva ett inlägg om en ABBA-medlem.

Men så ytlig är jag visst.

sundare snart?

När jag var på gymmet härom sistens tränade Linda Fodor där. Jag tycker hon är grym!

När hon snackade med sin träningskompis lät det som att hon skulle bli PT på den anläggning där jag tränar. Måste kolla upp det. Om det stämmer skall jag faktiskt fundera på att köpa några träningstimmar med henne.*

Fast vi är ju inte direkt lika i vår träningsambition. Men kanske kan hon inspirera mig att leva lite sundare. Bara jag slipper elände som hennes proteintårta. När jag ser sån't kan jag bara tänka på semlor och mjukglass. Just där kanske vi har skälet till att det är hon som tävlar i Fitness och inte jag.

*Oj. Jag kan inte riktigt smälta att jag skrev det där. Att jag kanske kan tänka mig att träffa en PT. Måste vara åldern, det också.

Fru Väs

Det är faktiskt lite chockartat för mig att ha tappat rösten. Jag pratar ju jämt. Mina huskurer (choklad och kakor) har f.ö. inte hjälpt alls.

Pluttskrutten såg helt chockad ut när jag vid läggdags väste fram "När Lilla Anna var förkyld" och sedan försökte visksjunga "Sov du lilla videung". Hon somnade i rena förskräckelsen tror jag.

Samtidigt har Skorpan drabbats av en personlighetskris. Från att ha legat i babysittern och skratta förnöjt åt oss andra hela dagarna kan hon i princip bara tänka sig att antingen äta eller bli omkringburen. Fast hon verkar strunta fullkomligt i att jag inte kan prata.

bästa medicinen

Min bondförkylning har utvecklats till vad vår vän Bossa kallar smågrisinfluensa.

Det allra värsta med det hela är att jag tappat rösten. Eftersom Pluttskrutten inte förstår att en huvudskakning betyder "nej" har hon hamnat i något slags nirvana. Hon står upp i barnstolen, sliter av sig mössan och tömmer byrålådor, helt ostört.

Jag tror faktiskt Mammans man är lite nöjd med min plötsliga tystnad också. Vanligtvis pratar jag oavbrutet från det jag vaknar till dess jag somnar. Nu sitter jag här och svarar på frågor genom att skaka på huvudet eller göra tummen upp. Fast å andra sidan kan jag tömma hela skafferiet på kex och chokladpraliner utan att behöva förklara vad jag håller på med.

Dessutom tror jag chokladtryffel från Åre Chokladfabrik är bra för halsen.  

piece of cake

Jag hann faktiskt med det jag skulle igår. Så helt överoptimistiskt var inte tidsschemat.

Tyvärr blev dock mitt engagemang i packningen sisådär, så jag glömde kontaklinser, smink och extra extrakläder till Skorpan. Turligt nog fick jag med mig glasögonen. Och det funkar ju att halka runt i Vasaparken osminkad. Mamman fixar en extra extratröja till Skorpan på sin lunchrast. Så. Lätt som en plätt.

Just nu sover Pluttskrutten middag. Skorpan hänger med sin morfar framför teven. När det är såhär känns det som en baggis att ta hand om båda småungarna själv.

Yalla yalla

Klockan är 13.47.

Jag ligger redan efter i schemat. Pannkakorna är fixade men jag har inte packat och har fortfarande på mig mysbyxorna. Om 23 minuter är det avmarsch mot dagis.

Yalla yalla.

logistik

Idag kommer min logistiska förmåga sannerligen att sättas på prov. Jag ska hinna med öppna förskolan, pannkaksstekning, packning, en 45-minuters bussresa samt sminkning och omklädning för ett jobbevent före klockan 16. Allt detta med två av våra tre tokiga barn  - som skall amma och äta och sova och allt möjligt under tiden - i släptåg.

Håll tummarna för att tidsschemat håller utan att jag kastar syskonvagnen i Mälaren i ren frustration.

inte flunsan

Jag har inte fått svininfluensan (ännu, kanske jag ska säga). Jag har en sketen bondförkylning. Nu blir ju jag som en kille när jag är förkyld, så det är faktiskt vääääääääldigt synd om mig ändå.

tyskt sjuk

Jag är sjuk.

I alla fall enligt tysk definition. Jag har "temperatur" (37,6), inte feber alltså, ont i halsen (eftersom jag gått utan halsduk) och snuva (eftersom jag inte använder tofflor). Det är mycket mer synd om folk med tyskt synsätt. Alltså är jag sjuk. Men det struntar både Skorpan och Pluttskrutten i. Och Lilla räkan vill inte pussa mig för att han tror att jag har svininfluensan. Bu! Alltså: synd om mig.

Och tänk om jag har svininfluensan? Då kommer jag att smitta ned hela Södermalm och så är hela epidemin mitt fel. Scheisse.

pushing 40

Ända sedan jag härförleden kom på mig själv att prata om en 25årig kille som yngling har jag gått och grunnat på faktumet att jag - som min vän Per uttrycker det - är "pushing 40".

Jag upptäcker dagligen tecken på att jag inte är, hm, ung längre. Några exempel: jag tycker numera att jag ser mer än OK ut i mössa och gummistövlar, jag får ont i ryggen om jag inte styrketränar, jag borde tänka på vad jag äter, jag är betydligt äldre än personalen på Lilla räkans fritids, jag vet hur en kålrot ser ut. Und so weiter.

Sådär var det aldrig tidigare. Suck. Är jag på väg in i en ålderskris?

rain rain

Det har tagit mig över 30 år att inse fördelarna med gummistövlar. Det är lite synd. Tänk så många höstar jag gått med dyngsura fötter helt i onödan.

baka baka liten kaka rulla rulla liten bulle

Idag har jag chockat mig själv genom att baka bröd. Det händer endast ca. tre gånger om året, fast jag hela tiden skäller på utbudet, kvalitén och priserna på det bröd som säljs i butikerna.

Tyvärr lär det inte bli en endaste smula kvar till frukosten, vilket egentligen var hela idén med projektet. Nåväl.

Lätta, latte, whatever

Nu när det snackas så mycket om fetma och olika bantningsmetoder kan det vara bra att veta att det går att köpa "café lätta" i kiosken där vi bor. Jag tror det är margarinkaffe i sann LCHF-anda.

California dreamin

På väg hem från fredagsutflykten.

Pluttskrutten och Skorpan sover sött på Nackabussen till tonerna av "California dreamin’".

Turligt nog hade jag regnskydd till vagnen. Inte till mig själv dock. Tyvärr. California dreamin’, som sagt.

klirr i kassan

Idag var Pluttskrutten på förskolan i flera timmar utan mig. Denna ocean av tid nyttjade jag till att lösa in en utbetalningsavi från postgirot. På 77 kronor.

Efter att ha irrat runt på halva Södermalm och letat efter en post eller en kassaservice eller vad det nu heter hamnade jag till slut på ett Nordeakontor. Efter att ha stått i kö en halvtimma upplyste mig en bankttant om att det kostar 35 kronor att lösa in en postgiroavi hos Nordea. "Men", viskande hon sedan, "på 7-Eleven tar de bara tio kronor". Efter en rask promenad till närmsta 7-Eleven var jag alltså 67 kronor rikare.

Hurra. Det räcker faktiskt till en Vickanbricka. Ingen kan säga att jag inte kämpat hårt för den.

tinkie winkie

Nu sitter Pluttskrutten och tittar på Teletubbies.

Inte riktigt i enlighet med waldorfförskolans pedagogik. Hoppla. Men det känns bättre än att hon ligger på golvet och ylar av hunger och utmattning.

Tror jag.

lunchdags

Pluttskrutten är på sitt dagis och äter lunch, omsorgsfullt tillagad på biodynamiskt odlade råvaror. Själv slafsar jag i mig tunnbrödrulle och dricker imperialistläsk på Daisy’s.

Fy skäms på mig.

Vickan på brickan

Jag tycker den här brickan är stor humor. Det enda som avhåller mig från att köpa den är risken att folk inte skulle förstå ironin utan tro att jag är rojalist.

hjälp

Jag ligger alldeles för lågt med bloggandet. Men hur ska jag hinna? När barnen sover eller sysselsätter sig själva sitter jag och broderar på mitt nya fina broderi. Jag har blivit besatt av korsstygn. När Pluttskrutten är vaken måste jag hela tiden svara på frågor om vem som har snippa och vem som har snopp.

Hjälp mig, någon.

11 veckor

Våra grannars lilla S dog när hon var 11 veckor.

Idag är Skorpan 11 veckor gammal, på dagen. Lilla S hade en medfödd svår ämnesomsättningssjukdom. Det har inte Skorpan, men jag kan ändå inte låta bli tänka på något annat än hur det vore om Skorpan inte skulle få leva längre. Hela tiden springer jag och kollar att hon fortfarande andas. Jag blir alldeles knasig.

sen kväll med Pluttskrutten och Skorpan

Lördag kväll.

Jag åker spårvagn med två övertrötta barn. Klockan är kvart i nio. Det känns som om klockan är två på natten.

Skriv nu inte att barnen borde sova i sina sängar vid det här laget för det vet jag redan.

God natt.

mera broderi

Inspirerad av tillverkningen av Pluttskruttens namnlapp (som iofs min svärmor sydde klart, hoppsan) har jag nu hittat det perfekta broderiet till alla sega timmar på Pluttskruttens förskola nästa vecka.

Eftersom det tar en dag att brodera en bokstav för mig kan inskolningen gärna hålla på till jul.

ps. Broderikitet är från Fuldesign.

nunna

Det är något med sakral musik. "Pie Jesu" till exempel. Jag blir helt lugn och rofylld. Jag hade nog gjort mig bra som nunna.

yngling

Förra helgen försvann Lilla räkans, Pluttskruttens och Skorpans pappas mobil. Turligt nog ringde en trevlig yngling* upp häromdagen och meddelade att han hittat den.

Utan att tänka efter så mycket köpte jag en flaska vin till ynglingen som tack för hjälpen. När jag var på väg att träffa honom slog det mig att alla människor faktiskt inte dricker alkohol. Efter att ha läst Svenska Dagbladets artikelserie om alkoholism (se bland annat här) har jag börjat fundera lite på i vilka sammanhang vi berusar oss och varför. Jag kunde ju faktiskt ha hittat på något annat. Men så rotat är det visst i mig.

Hursomhelst tog han emot flarran. Om han inte dricker vin får han väl ge det till sin mamma. Som troligen är i min ålder.

Haha! Yngling får man bara kalla ca 25åringar när man själv är ca 40 och äldre. Så jag får det. Haha.

Cornflake girl

Jag kan liksom inte bestämma mig om jag tycker "Cornflake Girl" verkligen ÄR en bra låt eller inte. Den är nog bra tror jag.

Fast jag har fortfarande inte fattat vad en cornflake girl är, riktigt.

gymtjejen

Det är faktiskt väldigt jobbigt att ligga i babygymet.

som jag hade dig förut

Sitter och youtubar och hamnade på Melissa Horns och Lars Winnerbäcks "Som jag hade dig förut".

Texten är så deprimerande. Nu överdriver jag inte eller hittar på. Jag har lämnat baby bluesen bakom mig. Jag har sovit ok. Jag har träffat en massa snälla människor idag. Den här texten är sorglig på riktigt.

Och alla har vi väl någon gång varit med om det som de sjunger om?

Lyssna själv.

mambo

Eftersom jag hade en så totalharmonisk föräldraledighetsdag igår blev det ett litet bakslag idag.

Pluttskrutten skojade till det genom att sova middag i 20 minuter isf en och en halv timme, som hon brukar. Resultatet blev sådär. Hon var helt manisk på eftermiddagen. Dessutom lackade jag ur på marathonblöjbyten och på att vara nerspydd hela tiden.

Turligt nog dök Mamman upp på kvällen och ordnade upp det hela. Mamman hade stora tålamodet med sig och läste Muminboken för Pluttskrutten cirka 16 gånger och lyssnade andäktigt på hennes blockflöjtstut. När alla barn somnat strök hon dessutom alla våra skrynkliga bordsdukar, skjortor och handdukar i ett huj.

Plötsligt förstår jag de där killarna som bor hemma tills de gifter sig lite bättre.

sista skörden

Innan vi gick fick vi en kasse sallad och kryddor av Näsbi som har kolonilotten bredvid lekplatsen.

"Det är sista skörden" sa Näsbi.

föräldraledighet de luxe

Idag hittade jag en liten undanskymd lekplats med magnifik utsikt.

Vi var alldeles ensamma där. Förutom Pluttskruttens tjoanden från lekstugan hördes bara vindens sus.

Detta är föräldraledighet de luxe.

nutella on my mind

Jag är så sugen på Nutella att jag inte kan tänka på något annat just nu. Det måste vara mina tyska ådror som gör sig påminda.

Nutellas slogan är fantastisk: "nutella - uppskattat av föräldrarna, älskat av barnen". Alla föräldrar som uppskattar att deras barn äter chokladkräm på frukostmackan kan väl mejla mig? Fast visst, äter man en hel burk får man ju i sig lite mer än en vuxens dagliga behov av vitamin B12.